Lite små funderingar……..

Ibland måste jag stanna upp och titta tillbaka, titta tillbaka på det som faktiskt gör lite ont, för det gör ont att titta tillbaka på gamla bilder och inse hur stor jag var, för jag minns nämligen inte att jag var så där stor. Det har hänt att jag har hittat gamla kläder som jag hade då, även dom påminner mig om att jag var rätt stor….

Jag var som störst under dom allra jobbigaste åren, du vet dom där känsliga åren då man försöker hitta sig själv, vem är jag vad vill jag och varför? Under dom jobbigaste åren gick jag i Björkhagaskola en skola som jag kom att HATA. Jag var aldrig mobbad jag minns inte att någon sa eller kallade mig elaka saker, kanske hade jag tur? För så elaka som barn kan vara mot varandra så får jag skatta mig lycklig över att jag aldrig kände mig mobbad pga av min storlek. Däremot valde jag själv att dra mig undan och tillbaka för jag trivdes nog aldrig med den jag var själv.

Under mina år på Björkhaga gick jag i en Idrottsklass, trots min storlek spelade jag fotboll på elitnivå och var nog rätt bra på det jag gjorde, det var kanske det som räddade mig ifrån alla elaka ord?

Även fast jag aldrig var mobbad så minns jag åren på Björkhaga som jobbiga. Tjejerna i min klass var smala och söta som ”man” ska vara men det var inte jag, jag var helt enkelt bara Maria. Utseende fixeringen var då som idag lika hård och man skulle leva upp till vissa ideal så var det bara, men jag levde aldrig upp till dessa…

En grej som genomsyrande hela högstadiet var att man skulle vara BÄST. Tänk dig själv att sätta typ 12 killar och 12 tjejer i samma klass i stort sett alla dessa ville vara bäst i sin Sport i killarnas fall hockey och i tjejernas fall fotboll. Det gällde alltså att hela tiden bevisa för alla andra hur bra man var, om det inte var i matte eller engelska så var det på fotbollsplanen. Jag har aldrig gillat att tävla och att genomlida tre år att hela tiden behöva vinna och vara bäst var rätt jobbigt. Jag var inte mobbad men jag passade heller aldrig in.

Något som jag kom att avsky under mina år som stor och även under mina år som jag gick ner i vikt var ord som – ååå har du gått ner i vikt? – hur många kg har du gått ner?

Jag vet man kanske ska ta det som en komplimang? Att människor lägger märke till ditt hårda arbete? Men jag tog det aldrig så….

För mig betydde det att folk begrundade mig genom sina ögon hela tiden, det kändes som om folk bara dömde mig efter hur jag såg ut…..

Idag ser jag på de där med helt nya ögon men då hatade jag de…..

Idag blir jag bara glad när människor lägger märke till hur min kropp förvandlas,

Människor undrar kanske varför jag lägger ut bilder på mig själv? Jo för att vara helt ärlig är det för det första för att jag KAN för det andra för att jag är stolt över min resa och min utveckling. Jag har gömt min kropp i så många år men jag tänker inte göra det längre. Så länge jag kan minnas har jag haft stora problem med att vissa min kropp det har varit såååå jobbigt. Och när jag tittar tillbaka på gamla bilder så förstår jag faktiskt varför… Med det här menar inte jag att jag ser ner på människor som är stora eller på något sätt skulle tycka det är fel att vara stor. Jag önska bara att jag kunde haft en tillstymmelse av gott självförtroende och en bra självkänsla när jag var stor. Jag önska att jag kunde hitta en bild på mig från förr där jag ser genuint lycklig ut, men jag tror inte dom bilderna finns. Med det säger jag INTE att jag gick runt och var olycklig under hela min barndom.

Jag är inte nöjd med min kropp idag det är långt kvar innan jag kommer vara nöjd, vissa dagar kan jag knappt titta mig själv i spegeln för att jag känner mig i så dålig form.

Kommer man någonsin vara nöjd??

Med tanke på min bakgrund och hela min resa från överviktig till den jag är idag så blir jag ibland rädd, rädd för att tappa fokus och rädd för att jag ska tappa kärleken till träningen och rädd för att tappa fokus när det gäller min diet. Tro mig jag älskar de men jag är bara så rädd för att tappa den kärleken och glöden jag har för min träning.

 Jag lever inte under några tvång eller måsten jag lever mitt liv som jag vill och jag älskar min träning så tro inget annat….

Men jag är helt enkelt rädd för att bli mitt gamla jag, Rädd för att möta alla dom där känslorna igen.

Det är därför jag för alltid kommer vara tacksam för all hjälp jag får under min resa och jag kommer ALDRIG sluta tjata om det, ni som gjort eller gör en sådan här resa förstår nog vad jag menar.

Sarah hur ska jag kunna tacka dig?

Det är du som hjälper mig när jag är rädd för att tappa fokus det är du som får mig att förstår vilken resa jag verkligen gör, Jag är rädd för att ibland tappa mitt fokus men jag har också lärt mig att så länge jag har henne vid min sida så kan jag inte tappa fokus, så visst har jag varit livrädd för att förlora min PT om jag inte säger de så ljuger jag.

Jag vet vilket jävla tjatt men min resa innebär så många olika känslor så mycket hårt arbete och kostar faktiskt pengar så jag tänker vara tacksam och glad för att jag har The One And Only Sarah Bäckman som PT… Utan henne ingen resa…..

Jag är inte överviktig idag men dom där känslorna som jag hade då kan ibland komma tillbaka, då är det faktiskt rätt grymt att ha alla dessa bilder före och efter.

Då inser jag att jag har kommit ganska långt på min resa. Så svar JA jag kommer fortsätta vara som många anser besatt av min kropp och utveckling….

Sluta aldrig drömma en dag kanske din dröm blir verklighet.

Nu vidare och mot mina mål….

Over And Out // Maria 

I don't give a damn what you think,

I'm doing this for me, so fuck the world

Ibland är det tungt och ibland är det jobbigt men för det mesta är det fruktansvärt kul. Det gäller att våga drömma stort och försöka nå sina drömmar. Vi kan inte mer än misslyckas men om vi aldrig vågar försöka kommer vi heller aldrig få uppleva känslan av att vinna och nå målen.

Min resa går upp och den går ner. Under dom 5 senaste veckorna har det hänt en hel del saker med min kropp som till och med jag ser, det är en utveckling som faktiskt får mig att le och känna mig stolt över det hårda arbete som jag har lagt ner på min kropp.

Bild 1 Maj Bild 2 September Bild 3 Oktober

 Bilder där uppe- agusti- nedan oktober

Tro på din egen styrka- men….

För att vara helt ärlig skulle jag aldrig klarat av den här resan utan min coach Sarah Bäckman,

Utan hennes hjälp hade det här varit helt omöjligt.

Och jag kommer aldrig sluta tjata om det ….

För mig är det stort att ha med denna underbara människa på min resa….

För några veckor sedan var jag inne i en sådan där jobbig period då det kändes som om jag bara stod och stampade på samma ställe, motivationen sjönk helt enkelt under ett par dagar. Min vän sa då till mig

-       du skulle verkligen behöva Sarah just nu (få träna med henne)

Jag kontaktade till och med en annan PT för att jag verkligen kände att jag behövde en nytändning någon som kunde träna skiten ur mig och ge mig lie motivation och glöd igen.

Några dagar senare fick jag ett mail ifrån Sarah att hon var i Sverige. Hade nog inte träffat henne sedan maj någon gång tror jag...

Vi bokade in en pass….

Efter det passet var jag som ett barn på julafton- motivationen på topp och glöden var fan bättre än någonsin. Att få höra dom orden som hon sa till mig betyder så otroligt mycket för mig. Jag tror att jag för första gången sträckte på mig och kände mig stolt över min egen prestation. Stolt över att kroppen börjar få muskler och stolt över att jag faktiskt vågar vara stolt över mig själv.

 Nu jävlar är det full fart mot sommaren 2014

Finns bara ett mål !!!

Hon kör totalt skiten ur mig och jag har sådan där jävlig träningsvärk igen, som jag har längtat efter denna smärta… Jag hoppas de hinner bli några fler pass innan hon åker ”hem” igen. För fy vad jag kommer sakna henne när hon åker....

Jag har även börjat träna lite annorlunda vilket i sin tur har resulterat till mer träningsvärk än innan och kroppen blir tröttare på ett helt nytt sätt, lite jobbigt men kroppen vänjer sig nog snart…

Älskar att träna så att det värker Älskar när någon pressar mig över mina egna gränser.. 

Något som jag inte nämner allt för ofta – jag tror nämligen om man inte prata om det eller visar det så mycket så finns det inte?!? Funkar det inte så???

Min fot är i alla fall paj efter en liten olycka under en fotbollsmatch. Jag var återigen hos Dr i fredags och i går var jag hos sjukgymnasten. Orkar inte gå in i detalj på vad som sades men det ser inte bra ut, foten är JÄTTE instabil den är fortfarande svullen fast det gått 3 veckor sedan skadan,,,,,  Jag kan inte använda foten som man ska och sjukgymnasten tykte att de såg så illa ut så jag fick inte ens  ett träningsprogram för att träna upp foten…hm….

Nu väntar röntgen igen för att ta reda på hur ledband mm ser ut inne i foten…

Just nu känns det lite skit att foten ska sätta stopp för så mycket. Fot jävel !!! och mest rädd är jag för att någon ska nämna ordet operation igen !!!!

Men nog om foten för om jag inte pratar om problemet så finns de inget problem..

Ne nu ska jag sova kl ringer 04.00 i morgonbitti för en timmes PW och sen vidare ut i skogen med hundarna..

Våga lev din dröm, våga drömma stort, du kan inte mer än trilla ner för att sedan resa på dig igen och försöka igen..

Tro på dig själv- våga misslyckas men framför allt våga lyckas...

Kan jag Kan du !!!!

Over And Out

// Maria M-S-S

ca 12 månader mellan bilderna 

Tänk att 18 månaders slit och krigande äntligen börjar ge lite resultat.

Tänk att flera månaders med tvivel tårar och slit byttes ut till ren glädje.

Tänk att dom här 18 månaderna har hjälpt mig att må bättre och äntligen få mig att börja acceptera det jag ser i spegeln.

Tänk att jag i 18 månader har gått på olika dieter och träningsprogram som min PT Sarah Bäckman har gjort till mig.

Tänk att jag inte ätit rent godis chips snabbmat mm på 18 månader.

För 1 år sedan stod jag på MM Sports och höll i ett Better Bodies Line, jag ville så gärna ha det för det var ju så snyggt, men jag skulle aldrig våga ha det på gymmet för det är bara människor med snygga vältränade kroppar som ska bära kläder med den texten och sådana träningskläder. Dessutom var det ett tajt linne som bara skulle framhäva alla mina magar som hängde där och dallrade.

Men jag köpte ändå det där linnet, dom första månaderna använde jag faktiskt de men jag hade ALLTID en träningsväst utanför så att man inte skulle kunna se linnet och se formen på min kropp.

En bra väst som täckte allt det jobbiga !!

Jag hatade allt som hette träningskläder i början – jag vägrade att sätta på mig tajta kläder. I början tränade jag i mjukisbyxor och T-shirt . Men sakta men säkert har jag börjat våga använda tajta kläder och sakta men säkert har texten Better Bodies börjat synas. Jag vet att jag fortfarande har en mage som syns och den retar mig otroligt mycket ibland men jag mår inte dåligt över det längre för jag vet att den ska bort. För hårt arbete har äntligen börjar ge synliga resultat.

I lördags för exakt 1-årsedan stod jag med det där linnet i handen- det linnet betyder otroligt mycket för mig, den symboliserar en del av min resa, den symboliserar en slags seger för mig- en seger som innebär att jag sakta men säkert börjar acceptera min kropp, att jag vågar träna bland vältränade och snygga människor- att jag tog det där första läskiga steget in på SATS.

Känslan av att våga lägga upp bilder på en kropp som börjar få muskler är stort för mig-

för 18 månader sedan skulle jag ALDRIG drömma om att lägga upp en träningsbild på MIN kropp….

I söndags köpte jag en tröja i Samma färg och med samma text- den här gången kan jag inte riktigt gömma texten på samma sätt då det är en tjocktröja. Och vet du vad? Jag vill inte gömma den heller…

Tänk vad dom här 18 månaderna har gjort med min kropp både fysiskt och psykiskt.

Slit svett tårar skratt glädje ilska gemenskap i en salig blandning men till största del är det här en otrolig resa jag är på.

Min träning och diet är inte något jag börja gör- det är mitt liv det är min livsstil !!.

Nu fortsätter min resa, kroppen ska formas med muskler och magen SKA bort.

Glöm Aldrig – Kan Jag Kan Du !!

// Over And Out 

/ För evigt tacksam för att jag har Sarah  som gör den här resan möjlig 

Funderingar kring min resa.

17 månader med träning och olika dieter, 9 månader med svett tårar och förtvivlan till och från. 9 månader som var riktigt tuffa och jag var beredd att ge upp flera gånger. Denna ständiga fråga kom ofta upp i mitt huvud – VARFÖR GÖR JAG DET HÄR ?

Men något inom mig ville verkligen det här för annars hade jag slutat för längesedan.

Min vilja kombinerad med en PT som fanns där och hjälpte till, alltid rak, tydlig och hård något som fick mig att tänka till och alltid tänka om.

Mina vänner har också varit ett stort stöd under min resa, några har försvunnit och några nya har kommit in i mitt liv. Tack för ert stöd och för att ni respekterar mina val i livet.  Allt handlar inte om att alltid förstå utan ibland handlar det om att bara acceptera och respektera varandras val här i livet.

I december 2012 hände det något, svårt att förklara med det kändes som om att den mentala biten äntligen hunnit ifatt min kropp och min vilja att göra det här. Under hela min resa har den mentala biten alltid varit svårast och något jag verkligen har fått jobba med. Jag kommer aldrig sluta tjata om hur stor del Sarah Bäckman har med min förvandling att göra. Hon har inte bara hjälpt mig med mina mat och med mina träningsscheman hon har även hjälpt mig att arbeta med den mentala biten.

Jag har verkligen lärt mig att den mentala biten har minst lika stor betydelse som den fysiska. Det gäller att hitta en balans där båda delarna trivs.

Den balansen har jag hittat och jag kan inte med ord beskriva hur skön den känslan är.

Jag mår bra i min träning med min mat och med mina prioriteringar som jag gör just nu i livet. Jag trivs med att jag börjar se resultat av det hårda arbete jag ändå har lagt ner på min träning och min mat.

Under min resa har jag lärt känna mig själv bättre, jag vågar numera utmana mig själv och jag vågar välkomna smärtan som det ibland innebär när man träna hårt.

Sarah har lärt mig att bryta det som jag trodde var mina gränser, idag vet jag att det inte finns några omöjliga gränser eller hinder det gäller bara att hitta olika sätt att ta sig över dom.

Tyvärr har jag också lärt mig att jag behöver mål att sikta emot och någon som hjälper mig på vägen mot mina mål när det blir tufft. När jag bara tränar planlöst och inte har någon som har koll på mig är det lätt att ta till fusk och lätt att börja ”leva” utanför schemat. Jag ser inte riktigt meningen med allt när dom jobbiga dagarna kommer när jag inte har någon som har koll på mig.

Den biten hoppas jag också faller på plats så småningom att jag lär mig coacha mig själv. Men så länge jag har Sarah och även vetskapen om att hon inte ”försvinner” kan jag känna mig trygg. Det var en period som var svår och jag stod rätt själv. Då var det nära på att jag tänkte skita i allt. Men då kom hon och hjälpte mig tillbaka.

 Att jag känner ensam ibland har inte att göra med att jag faktiskt är det eftersom jag har otroligt många fina vänner omkring mig, det är snarare så att jag inte har några vänner som delar mitt intresse med träningen på den här nivån, ingen som riktigt förstår när jag är trött eller less på allt. Då får man lätt höra – sluta träna då !!

Men det är ju inte de jag vill eller det de handlar om, ofta kan det vara så lätt att det grundas sig i att det helt enkelt är en skit dag eller att jag just den dagen behöver mer mat att äta. När det gäller den biten finns det bara en som förstår mig och det är Sarah, hon förstår i sådana lägen saker åt mig och säger rätt saker för att jag ska ta mig igenom den där skit dagen. Idag klarar jag av 9 av 10 sådana dagar helt själv men som jag tidigare skrev så räcker det med att veta att hon finns så känns det bättre och jag fixar dom där jobbiga dagarna själv.

FORMEN

 Dom senaste veckorna har det äntligen börjat hända saker med min kropp, musklerna har börjat synas, ben som jag inte trodde fanns i den här kroppen har börjat framträda.

Jag har jätte långt kvar innan jag är i närheten av mina mål med hur jag vill att min kropp ska se ut men stegen går åt rätt håll.

Mot nya mål:

Jag har många mål som jag ska uppfylla och kämpa för att nå. Mål 1 ska genomföras om några veckor. Ett steg mot att acceptera min kropp och inte bara se alla fel och brister utan faktisk vara stolt över min utveckling.

Eftersom jag är en sådan människa som behöver ha mål att sträva emot så hoppas jag att ett av mina mål kan uppfyllas sommaren 2014. Jag hoppas verkligen att det blir som jag tror och hoppas på. Under det kommande året kommer jag träna för sommaren 2014.  

Men först ska jag njuta av den här sommaren. Har redan haft 1 veckas semester men nu är det jobb i 1 vecka sen är det dags för 5 veckors semester till. 5 veckor som kommer innebära mycket träning, jag kommer umgås med mina fina vänner och min familj, det kommer bli en hel del utflykter till olika ställen både inom Sveriges gränser men även några korta besök i Europas närmaste länder. Jag ser fram emot att kunna ta dagarna lite som dom kommer. Dom senaste 12 månaderna har mitt liv varit så schemalagt

-       hundar-träning-jobb-mera jobb-vänner-familj

Så har nästan varje dag sett ut dom 12 senaste månaderna med undantag för endel helger och andra ledig dagar.

Hoppas du också får njuta av sommaren, Jag tror inte vädret gör en sommar utan mera vad man gör AV sin sommar. Omge dig av människor som du tycker om och glöm inte att njuta av nuet. Kör hårt för vet du vad om jag kan kan du !!

Och glöm aldrig att allas resor räknas !! 

Ryggpassen och axlar/bröstpassen är dom roligaste.

Min goda frukost- tur att man älskat gröt 

Behandling av min älskade axel som bara blir bättre och bättre...

(behandlingen gör grymt ont- men så värt det efteråt)

Over And Out

// Maria M-S-S

Lite skillnad är det allt från bild 1 till 2 och 3  

6 veckor har redan passerat med mina nya scheman. 6 veckor som har känts riktigt bra med undantag för några dagar. Jag gillar min strikta diet och träning, jag vet liksom vad som förväntas utav mig. Håll dig till planen så får du ett resultat helt enkelt.

Min PT finns alltid om jag skulle behöva, och det är en otrolig trygghet för mig.

En trygghet som många gånger gör att jag kämpar extra med både träningen och maten….

Dom senaste dagarna har till och med jag börjat känna och se en skillnad om man jämför med för 6 veckor sedan.  Jag säger det ofta men jag har långt kvar på min resa men nu fan har jag ändå kommit en bit på väg….

Jag har helt enkelt fått ett nytt liv med helt nya värderingar och prioriteringar än för ca 1 år sedan.

Den skönaste känslan just nu är att jag kan hantera mina ”sug”, när jag blir sugen på något tex naturgodis som är min STORA last här i livet eller när jag står där och håller dom där goda riskakorna i handen, idag kan jag lätt gå förbi dom hyllorna i affärerna jag kan till och med ha dom sakerna hemma och stå och hålla i dom i handen och ändå lägga tillbaka dom.

En seger som är otroligt viktig, jag börjar äntligen hitta ett bra och ett lätt förhållande till maten. Även om det självklart fortfarande kommer dagar som är skit svåra så vinner jag den kampen. Men jag har en del dagar då jag är fruktansvärt irriterad och allmänt låg då jag skulle kunna ge vad som helst för att få äta de där som jag är sugen på.

Dom dagarna äts det en hel del tuggummin och intas en hel del Pepsi Max.

Jag får jätte ofta frågan

-       vad saknar du mest när du går på diet? Saknar du inte godis? Socker?

Det jag saknar mest med min diet är att kunna vara spontan, att kunna gå ut och äta och inte alltid behöva ha med mina lådor över allt.  Det jag även kan sakna är känslan av att kunna njuta av något onyttigt för det kan jag verkligen inte. Jag skulle aldrig kunna äta ex en pizza med gott samvete eller godis kakor chips och liknande. Jag skulle inte njuta av det goda i det bara se allt socker och alla kalorier jag stoppar i mig. Så jag mår helt enkelt bäst när jag följer min diet och plan.

Sen finns det dagar då jag drömmer mig bort och äter ”skit” men drömma kan man ju alltid.

Om jag fick välja lördagsgodis i dag så skulle de bli riskakor med smör på  =)

Lite skillnad om man jämför med vad lördagsgodis var för mig får 1 ½ år sedan.

Alltså saknar jag inte något som jag inte vill ha.

Men det här kan jag verkligen sakna ibland..

1Riskakor med smör

2Naturgodis

3Fil med flingor

Jag saknar inte heller att vara ”normal” då jag vet att många tycker att det är både krångligt och jobbigt att umgås med mig. Dels att hitta tiden att umgås men även det stora problemet för många maten… Ät dit så äter jag mitt !! Svårare än så är det inte egentligen. Men jag vet att många har svårt att äta saker framför mig och störs sig på min karaktär. Men det problemet bottnar ju egentligen inte i mig utan i personen i fråga. Om du vill ändra på dina vannor gör det, om du inte vill göra det så låt bli, Jag har gjort ett val och det valet kommer jag hålla fast vid.

För ett tag sedan fick jag även höra från en person att den personen ifråga var rätt övertygad om att jag skulle ge upp och börja bli ”normal” igen och börja äta massa skit. Tack för dom orden för dom orden får mig bara mer motiverad och får mig att kriga hårdare !!

Jag fick även höra en annan intressant sak från en annan människa.

- vill du bli som din PT ? Det förstår du väl att du inte kan bli, du måste ju förstå att ni är byggda på olika sätt hon är svensk och det är inte du!?! Människor som kommer ifrån dit land brukar väl inte bygga massa muskler? Har du någonsin sätt en sydamerikan se ut så där?

Jag vet inte riktigt vad jag skulle svara på dom där frågorna men…..

-       min PT är min stora förebild och motivations källa och jag skulle aldrig ens våga drömma om att se ut som henne, hon har den snyggaste kroppen som jag någonsin har sett och det jobb och den tid som det ligger bakom denna fantastiska kropp skulle jag aldrig våga drömma om. Min dröm är att bli stolt och nöjd över min egen kropp. Men vem fan vill inte se ut som min PT ??? Och frågan om det där med att jag inte är svensk? Vad ska man svara på den? Svartskallar dom kan också ?!?!

Jag har två människor vars kroppar jag ser upp till- dels är det Sarah men även Jenny Adolfsson. Jenny är dessutom lika kort som mig vilket gör det lite lättare att våga jämföra sig med. Men att ens våga tänka tanken eller drömma om att se ut som Sarah eller Jenny det gör jag faktiskt inte, för mig är deras kroppar så perfekta och så jävla snygga att om jag inte hade träffat dom på riktigt så skulle jag nog inte tro på att dom fanns ;)

Min resa är min resa, min kamp är min kamp. Och vet du vad ? än tänker jag inte ge upp även om jag är en kort svartskalle med taskiga gener ;) eller nåt…..

Nu fortsätter min kamp och kroppen ska formas och fettet ska bort..

Ut och kriga du mer. Kan jag Kan du-

Jag tänker kriga för jag kan och jag vill !!

Maj-2013   

Jenny Afolfsson  

Over And out….

If you think you are beaten you are,


if you think you dare not you don't,


if you'd like to win but you think you cant 
its almost a fact you wont,


if you think you'll lose you're lost 
for out in the world we find,
success begins with a fellows will 
its all in the state of mind,


if you think you are outclassed you are 
you've got to think high to rise,
you've got to be sure of your self 
before you can ever win the prize,
life's battle doesn't always go to the stronger or faster man
 but sooner or later the man who wins
is the man who thinks he can...

Tänk vad fort humör och känslor kan vända. Här om dagen var jag helt under ytan när det gäller allt egentligen. När det gäller träning och mat är jag ovanför ytan igen och det känns som att jag är mer på banan nu än någonsin. Rätt ord ifrån rätt person räckte.

Sen är det mycket annat som också spelar in hur jag mår- men för mig är det viktigast att maten och träningen känns rätt och bra just nu, det andra ordnar sig säkert eller så gör det inte de !!!   

Träningen flyter på riktigt bra och det blir tyngre och tyngre, varje gång jag får för mig att sänka vikterna för att det är ”för” tungt dyker orden upp i mitt huvud- JAG KAN JAG VILL. Så nu mera sänks det inga vikter, om jag redan har ökat ligger jag kvar på samma vikt och får helt enkelt slita mera.

Varför?

Jag har tagit upp det förut men gör det igen då det har kommit på tal flera gånger bara den senaste veckan.

Varför gör du det här Maria och varför så extremt?

Vad är det bra för det är väl roligare att leva?

Vad är dina mål?

Vi alla väljer olika vägar här i livet utifrån vad vi anser att vi vill göra och uppleva här i livet. Förhoppningsvis hittar man en väg som man mår bra av och som man trivs med. Sen tror jag att oavsett väg så kommer det alltid uppstå olika hinder som gör det både jobbigt och svårt ibland.

Ibland väljer man inte sin egen väg utan kanske dras med på någon annans.

Det har jag gjort och så här efteråt inser jag att gå någon annans väg inte var min grej- till slut kände jag inte igen mig själv och det värsta var att jag inte kunde stå för saker som hände i min omgivning när jag visste att jag hade kunnat ändra på saker. Så vem har rätt att tala om för dig vad som är rätt fel eller extremt? Vad är egentligen att ”leva” ? är det samma sak för dig som mig?

Tror inte de så vem är jag att döma dig och dina val när vi inte ens prioriterar samma saker här i livet?

Det som är viktigt för dig kanske inte är viktigt för mig och tvärtom. Men om du är min vän så lovar jag dig att jag bryr mig om dig även om vi inte vandrar samma väg.

När min älskade hund fick somna in 2012 sa en fin och klok vän till mig

- Maria jag kan inte förstå dina känslor för dina hundar för jag har aldrig haft djur, men du är min kompis och jag ser att du mår dåligt och är ledsen

 och det räcker för mig, för jag bryr mig om dig.

Jag tycker det var väldigt ärligt och fint sagt- om med de menar jag att man behöver inte alltid förstå allas olika val här i liver eller känslor. Men om man är mänsklig kan man ändå bry sig och försöka förstå.

Sen 2012 har jag valt att vandra den här vägen som innebär mycket träning och strikt diet, den vägen har varit fruktansvärt krokig, upp och ner och jag förstår varför folk ifrågasätter varför jag utsätter mig för det här..

Men svaret är egentligen väldigt lätt

-       FÖR JAG KAN & VILL

Även om svaret är väldigt lätt att säga så innebär det så mycket mer i praktiken.

Och det är den resan min blogg handlar om- ibland går det väldigt bra och formen känns bra- sen kommer det dagar då även jag funderar på om mitt val av väg är rätt..

För att kunna vandra denna väg som jag har valt var jag tvungen att ta hjälp av någon som besitter kunskap inom träning och mat men som även förstår mig och vill hjälpa mig. Annars hade mitt val av väg varit omöjlig att vandra, utan min PT hade resan tagit slut för längesedan.

Så varför så extremt?

Jo för att nå mina mål krävs det otroligt mycket.

Och om något år eller så när jag ligger på en nivå som ja trivs med lovar jag att jag inte behöver vara så strikt jämnt.

När jag ser mig i spegeln idag och jämför det med för 1 år sedan så är jag rätt nöjd även om det är mycket kvar. Så svar på frågan om jag lever:

JA men än någonsin !!!

Snälla fortsätt ifrågasätta undra och fråga mig om min träning för det ger mig bara mer motivation att fortsätta.

Till alla er där ute som inte tror att jag kommer klara av detta – ge mig några år så får vi se vem som ha rätt….

Och för er som inte känner mig vill jag bara pointera att trots all tid och alla pengar som jag länger ner på min träning så har jag även annat som intresserar mig.

Jag har tre hundar som jag tar hand om, tränar och tävlar med, jag har ett eget företag tillsammans med Pernilla och Ulf och jag har både familj och vänner som jag älskar och umgås med.

Jag hoppas att du också följer en väg som du tror på – det är inte alltid lätt för livet går upp och ner men så länge du bara hittar tillbaka upp på vägen igen så brukar det mesta lösa sig.

Tro på dig själv och var stolt över dina val här i livet. Och om du förmodar väljer fel väg som jag en gång gjorde så går det faktiskt att välja en ny väg- ibland kan man bara behöva lite hjälp på traven så tveka aldrig att ta hjälp av någon.

Kan jag kan du- kör hårt och lyft tungt, varför?

Jo för att du kan och vill !!!!!!!

Älskar den här låten, här kommer en bit ur texten. Den här låten ger mig så mycket motivaton och styrka

They said you wouldn't make it so far a a
And ever since they've said it its been hard
But never mind that night'cha had to cry
Cause you had never let it go inside
You worked real hard and you know exactly what you want and need so believe
And you can never give up
You can reach your goals
Just talk to your soul and say

I believe i can
I believe i will
I believe i know my dreams are real
I believe i can
I believe i will
I believe i hold it soon man
That is what i do believe

Over And Out

// Maria 

Lite tankar och funderingar

Är nu inne på min tredje vecka med den nya dieten och träningen. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag aldrig att jag skulle klara av det här så bra som jag ändå gör. När jag fick det nya schemat mailat till mig fick jag en liten chock.

Jag saknar massa saker ifrån mitt förra schema och jag har haft flera dagar då jag varit jätte sugen på massa saker. Det har varit riktigt tufft till och från. Jag har käkat tuggummi till förbannelse för att inte stoppa i mig massa saker jag inte ”får”.

 Jag har varit mer lätt irriterad och tjurig och många gånger har jag bara velat lägga mig ner och ge upp. Jag tror och hoppas inte att någon egentligen märker av hur jag känner mig, jag brukar vara bra på att hålla mina känslor inom mig och så även när det gäller det här. 

Ju längre tiden går ju lättare blir det så jag går inte runt och mår dåligt hela tiden.

Kroppen måste helt enkelt bara anpassa sig till det nya, och framför allt den mentala biten. Vissa dagar känns formen värdelös medans andra riktigt bra.

Med tanke på att min diet är väldigt strikt och jag tränar hårt är jag lite lätt frustrerad över att det inte syns på min kropp, det känns som att det inte händer så mycket trots jävligt hårt arbete, men det är väl bara att inse att det tog många år att bygga upp en stor kropp så självklart kommer det ta tid att bryta ner allt fett.

Träning:

Min PT har sagt till mig att jag måste VILJA de här och att jag måste ta i mer när jag tränar så nu mera har jag dom här orden i huvudet – JAG KAN- JAG VILL och sen dyker min PT upp i huvudet som gör att jag tar i ännu mera.

För jag vill verkligen det här även om jag många gånger kanske klagar på att det är jobbigt så är det här något som jag verkligen vill. Jag har ett mål och jag vet vad som krävs för att nå dit.

Utan min PT hade det här aldrig varit möjligt, tyvärr behöver jag någon som finns någon som sitter med kunskap inom både träning och mat, någon som vågar vara strikt och tala om för mig vad som gäller om jag vill nå mina mål. Någon jag kan fråga eller höra av mig till när det blir jobbigt eller när jag undrar något. Jag vet jag betalar för det som med vilken tjänst som helst. Men just nu känns det verkligen som att min PT vill hjälpa mig. 

Något som verkligen behövs ibland.

Jag är tydligen hennes degklump som hon ska forma !! 

Så nu jävlar ska det formas.

Det finns inga ord för hur tacksam jag är över all hjälp jag får av min PT- Tack

Mat:

Stolt över mig själv för att jag klarar av att hålla mig till min diet- stolt över att jag klarar av alla dessa jobbiga dagar utan att stoppa i mig massa skit.

Min diet är jätte strikt just nu. Det innebär bland annat att jag aldrig äter kött numera, jag får inte äta vilka grönsaker som helst utan bara 3 olika. Jag äter inte längre nötter och bär.  Maten är helt enkelt väldigt enformig och strikt.

Matlådor- Det gäller att planer, Min frukost är det bästa på hela dagen....

Nu fortsätter min kamp- för jag KAN jag VILL.

Kan Jag Kan Du !!!!

Over And Out // Maria

- det finns dom som skulle döda för att få träna med min PT- när jag tränar med henne har jag lust att döda någon 

// Maria

6 dagar med det nya schemat.

Hårt strikt tungt och lite små jobbigt men ändå helt rätt.

Innan kändes det som om att jag stod och stampade på samma ställe, när det gällde maten och träningen. Vilket i sin tur ledde till att jag började lägga till saker i mat schemat. Jag tyckte helt enkelt att jag var värd att äta lite fritt då och då för jag märkte ändå inga resultat. Så det känns jätte skönt att ha ett strikt schema att följa igen och redan efter 6 dagar tycker jag att jag känner en skillnad i kroppen, inte synligt men träningsvärken talar sitt klara språk om att det händer något med kroppen.

Just nu är jag rätt slut både fysiskt och psykiskt. Men efter varje avklarat pass känns det så bra !!!

Nu gäller det bara att kriga ut den här stormen- så vet jag att jag kommer komma ut på andra sidan med ett grymt resultat.

Jag är så otroligt glad och tacksam att jag fick återuppta kontakten med min PT-

Känns så jävla skönt att hon har koll på mig och att hon finns.

Med hennes hjälp kan det bara bli grymma resultat.

Hon ger mig verktygen och sen är det upp till mig att använda dom rätt för att få ett resultat!!!  Så nu är det hårt och strikt arbete som väntar….

Axlarna:

I veckan var jag hos min naprapat. Vänster axel har blivit mycket bättre och höger har blivit sämre. Men jag upplever inte att höger är sämre än vänster när det var som sämst. Alltid något… Och så länge axlarna inte blir sämre än mitt sämsta läge är jag nöjd.

Roligt nog så tyckte naprapaten att jag hade fått mer muskler på ryggen är när jag var hos honom sist - det känns sa han =) Kul att höra.

Nu fortsätter jag med min rehab och fler besök hos naprapaten.

Mitt liv mitt liv mitt liv.

Saknar ibland friheten av att få vara spontan- men jag klarar inte det när det gäller min mat. Det får mig då att fundera på om jag har valt rätt? Vill jag leva så här? Vill jag äta och träna på det här sättet.

(( SVAR: JA-Även om det är tufft så älskar jag det..   ))

Annars hade jag aldrig haft problem med att vara spontan och annars hade jag aldrig lagt ner så mycket pengar tid svett och tårar på det här.

Om jag inte hade velat lägga ner mitt liv på det här så skulle jag nog aldrig ha problem med att äta vad jag vill när jag vill och jag skulle kunna skita i träningen totalt. Men det går INTE…

För ett tag sedan fick jag en förfrågan av min kära vän om att åka på semester till USA- det första som kom upp i mitt huvud va- men hur ska jag klara av min träning och diet i två veckor i ett annat land.. Det blir en semester men inte till USA och inte i två veckor..

SJUKT men SANT !!!

Nu fortsätter min resa- Och glöm inte man måste få ha lite små svackor men fortsätt träna och kämpa på, så kommer du komma ut på andra sidan starkare stoltare och förmodligen med ett grymt resultat.

Kan Jag Kan Du !!!

Ny leverans:Nya grejer

Over And Out

//

Maria