Idag fick jag äran att träna med Angela som är utbildar PT. Vi började med att ta en PW på 6,2 km. Sen var det dags att be ge sig in på gymmet för att köra slut på armarna.

Jag är helt lyrisk efter ett grymt och för mig tungt pass. Jag älskar att köra slut på kroppen så att det riktigt bränner i musklerna. Är så otroligt tacksam för all hjälp jag fick idag.

Jag körde mycket tyngre än vad jag brukar, tydligen kan man mer än vad man tror.

Sen är det otroligt bra och lärorikt att kunna få hjälp med tekniken så att man inte gör övningarna fel.

Sen att någon står bredvid och peppar hjälper till och skriker gör otroligt mycket, det gör att man kan ta i lite extra fast man är helt slut.

Som sagt jag är helt lyrisk efter dagens armpass,

så här 8 timmar senare är armarna fortfarande helt slut.

Tack Angela för all hjälp, jag hoppas att jag får träna med dig fler gånger.. =)

Skadad eller bara klen?

Just nu är min axlar på bättringsväg efter 2 besök hos en naprapat/massageterapeut som ”plågar” mig till tårar. Det gör sjukt ont, men jag vet att det hjälper och är så otroligt tacksam för all hjälp, allt för att jag ska bli bra i mina axlar.

Foten har börjat krånglar sedan jag börja gå mycket, har antagligen en slemsäck i hälen som ställer till en del problem och smärta. Tydligen ska man vila och inte belasta hälen med tryck. Hur vilar man?

Även min gamla skada i foten har börjat krångla. Så idag var det på men voltaren och fotskyddet när det var dags för träning, och det hjälpte,

Foten kändes knappt och även så här efteråt känns foten riktigt bra.

Är grymt nöjd med dagens träning…

Over and out

 titta gärna in hos Angela

http://fitnessgruppen.se/blogg/author/angela 

Mitt liv är lite upp och ner just nu. Mitt bästa kompis Callisto fick somna in igår.

Saknaden går inte att beskriva förutom att den gör för jävla ont !!! Och jag känner mig så jävla tom.

När jag mår dåligt fortsätter jag i 110 för att inte tänka allt för mycket och för att inte känna efter hur jag egentligen mår. På både ont och gott då jag vet att det kommer en dag då jag inte orkar alls.

R.I.P Min trogna vän

Träning.

Dom första månaderna tränade jag styrketräning 4 dagar i veckan + cardio efter varje pass.

1 dag i veckan tränade jag box tillsammans med Åsa. och en dag körde jag bara kondition.

I början var det mycket repetitioner allt för att förbränna fett. Jag låg i början på 15 repetitioner och gick sedan ner på 12 innan jag fick mitt nya schema.

Eftersom jag aldrig har styrketränat på det här sätter förut gick dom första veckorna till att lära sig rätt teknik för att utföra dom olika övningarna. Jag började även på väldigt låga vikter då jag i grunden är rätt svag. Men alla börjar vi någonstans.

I början kunde jag knappt köraBänkpress i smith då stången bara väger 15 kg men jag körde tre set x 15 och kämpade med mina lätta vikter. Efter x antal veckor var jag uppe i 37,5kgx12

Och det är det här som är det roliga med träningen när man ser och märker ett resultat.

Min arm var rätt trött här =)

Jag började även så smått att springa på löpbandet i mars.

3,5 km var målet efter ett pass på löpbandet. Jag har astma och det har alltid varit väldigt tufft för mig att springa och det har även gjort att jag inte tycker att det är kul att springa. Men eftersom jag sprang inne så kunde nu ingenting ute påverka mina lungor varken pollen kyla mm. vilket ledde till att jag kunde ligga på en jämn nivå och även så småningom utöka  passen till 5km.

I maj började jag springa ute och trots pollen och allt annat gick det riktigt bra, jag tror att mina lungor hade fått tid att träna upp sig under all träning inne och det gav resultat även ute.

Min kära kompis Linda har sprungit en del och jag bestämde mig för att hänga på henne och springa. Fy vad nervös jag var innan, hur skulle jag orka med någon som lätt springer en mil och är tränad. 5 km skulle vi springa, något som jag inte sprungit ute sen jag spelade fotboll. Jag lyckades ta mig runt på en helt ok tid, tror tiden hamnade på 31 min även om jag såg Lindas rygg hela tiden så var jag nöjd med min prestation.

Nu började jag även springa hemma och hittade en runda på 4.5 km så jag försökte springa 3 dagar i veckan. Jag sprang även med Linda några gånger och våran bästa tid hamnade runt 28 min. Jag började även springa på morgonen innan jag åkte till skogen med hundarna.

Jag märkte ganska fort att det gick att träna upp konditionen och jag började utöka mina rundor, en gång blev det 6 km en annan gång 7 och jag orkade =)

Sen en dag skulle jag springa 6 km men fick något ryck under tiden och tänkte att milen borde jag klara. Efter att ha börjat springa i slutet av mars lyckades jag den 17 juni springa 1,2 mil på 56 min och 30 sek. Helt ok =)

och mitt bästa 5 km pass sprang jag på 26 min och 20 sek.

Jag älskar träningen och har aldrig tyckt att det har varit jobbigt att lägga ner stor del av min tid på att träna.

För 4 veckor sedan fick jag mitt nya tränings schema och gick nu över på ett schema på 9 dagar. 6 dagar med styrketräning 1dag med intervaller 1 dag med bara cardio och 1 vilodag. Jag började även köra pyramidträning. Något som jag tycker är skit roligt.

(Pyramidträning bygger på att antalet repetitioner minskas när vikten ökas)

Något som också är tillagt är att jag ska ta en Powerwalk varje morgon. Efter min första PW förstod jag inte vitsen med att gå fort åååå vad trist och det tog ju mycket längre tid att ta sig fram genom att bara gå.

Men eftersom jag sakta men säker ska börja bygga muskler nu får jag inte längre springa.

(För när man springer (löpning) så signalerar man nedbrytning för kroppen)

SÅ nu är det alltså PW som gäller och efter min andra PW började jag faktiskt tycka att det var skönt att sätta på bra musik i öronen och bara gå och rensa huvudet.

Det var inte förens i söndags som jag började min PW och från i söndags tills idag lördag har jag redan gått 8,4 mil.

som sagt jag älskar att träna och nu så här på semestern går jag 1-3 pw om dagen + 1 långtur med hundarna då i ett helt annat tempo. och sen styrketränar jag enligt schemat.

Det var lite kort om min träning.

Over And Out

Hej igen och tack för alla underbara kommentarer all stöttning och all värme.

som på så många andra så sätter sig dom tydligaste kilona alltid i ansiktet.

Här ser man stor skillnad. Bilden till höger är från 2010

den vänstra är ifrån maj 2012

Bilder säger verkligen mer än tusen ord, men jag tror dom där bilderna på mig från förr gör mer ont idag än vad dom gjorde då. Jag har inga minnen av att jag mådde allt för dålig för att jag var stor, eller så har jag bara förträngt de. När jag prata med folk om hur jag såg ut förut är det nästan ingen som kommer ihåg mig som så där stor.

I dag är det många som säger till mig att jag borde vara nöjde med hur jag ser ut jag som är så ”small” för vad vet jag om hur det är att vara ”stor”. Jo jag vet ju faktiskt det och jag har fått kämpa för att se ut som jag gör idag, men det är fortfarande långt kvar och ett antal kg som fortfarande ska bort.

Bara man bestämmer sig så kan man ändra på sig själv, ibland behöver man bara lite hjälp för att komma igång.

I mars vägde jag som mest 63 kg och målet var att komma ner till 55 kg med hjälp av mitt nya liv. Mitt nya liv bestod av ett träningsschema och ett matschema som min PT Sarah utformade efter mig.

Från att ha tränat lite som jag själv tyckte och när jag själv ville så stod det nu att jag skulle träna på gym 4 dagar i veckan + ett konditionspass. Jag kände mig riktigt taggad för att komma igång och sedan dag 1 med mitt träningsschema har det bara varit ett rent nöje att gå och träna.

Mat schemat blev dock en liten chock för mig och då självklart mentalt, hur skulle jag klara av att leva efter det här? Och måste jag äta grönsaker? får jag bara äta så här lite ? osv,

Jag såg hela schemat som ett problem och gjorde det större än vad de behövde bli. Jag satte stopp för mig själv mentalt redan innan jag hade kommit igång. Det har jag insett nu så här efteråt att det var min inställning redan från början som gjorde det så svårt.

Så träningen har aldrig varit något problem utan snarare tvärt om jag älskar de.

Men maten har varit och är fortfarande ibland svår. Jag ska vara helt ärlig det är inte förens för två veckor sedan som jag börja tycka att det var kul och lätt med maten. Men jag har dagar som är svårare än andra och jag är inte perfekt så visst händer det att jag slarvar.

Med slarv menar jag inte att de slinker ner mängder av onyttiga saker eller mängder av mat utan att jag helt enkelt smakar på något som inte står på mitt schema.

Jag har kommit jätte lånt när det gäller hur jag ser på mat idag och det är bara tack vare Sarah som uppmuntrar förklarar och peppar mig. För mig är inte mat viktigt på samma sätt som den var förut, då jag levde på fil och flingor och när jag väl åt så åt jag alltid för mycket.

Jag har lärt mig att ha ett helt nytt förhållningssätt till maten. och det är riktigt skönt.

Här om dagen när folk satt och drack kaffe och åt bullar satt jag där lugnt med min proteindrink och tänkte inte ens tanken på att vilja ha den där bullen som låg framför mig på bordet.

Vad väljer du?

Ofta är det alla människor runt omkring som bryr sig och lägger ner energi på vad jag äter och inte äter, vad det handlar om vet jag faktiskt inte om jag ska vara ärlig?

Den absolut vanligaste kommentaren jag får är att jag är så tråkig som inte bara inte kan äta som ”alla” andra.

Jag är aldrig på andra om vad dom ska eller inte ska äta, men tydligen är det väldigt lätt att kommentera någon som går på diet. Men jag lägger inte ner så mycket vikt på det utan är mer stolt över mig själv som så lätt står emot.

Dom tre första månaderna hade jag ett och samma schema både när det gällde träningen och maten. För 4 veckor sedan började hårdsatsningen. Om jag tyckte att mitt första schema var svårt hade jag nog smällt av om jag fått det här schemat då.

Nu är det samma mat som gäller varje dag. Tidigare hade jag scheman för olika dagar friadagar träningsdagar och vilodagar. Nu var den lyxen borta, men nu var jag mer mentalt förbered.

Nu är jag inne på min fjärde vecka med det nya schemat och det känns riktigt bra.

Problemet så här under sommaren är att få i sig allt som jag ska få i mig under en dag.

Nästa gång ska jag försöka förklara hur jag tränar och vad jag tränar. och vad träningen tillsammans med maten har förändrat min kropp.

Så här i början kommer jag inte gå in i detalj på vad jag äter utan vill mera försklar hur jag känner och tycker.. sen kommer mer detaljer =)

så här kan min mat se ut. Mitt favorit mål är min Gröt som jag äter till frukost.

 Over And Out

Hej.

Först och främst så har jag startat den här bloggen för min egen skull, för att jag ska kunna gå tillbaka och se hur allt startade och för att följa min egen utveckling både fysiskt och mentalt. Vissa dagar är skit tuffa och jag kommer dela med mig av allt som har med min mat och träning att göra här.

Det här kommer helt enkelt bli min dagbok.

I hela mitt liv har jag haft ”problem” och kämpat med min vikt. Allt började redan när jag var 5-6 år och blev sjuk. Jag hade svårt att få i mig mat och kunde inte äta som alla andra, allt var äckligt och bara matlukten fick mig att bli sjuk,

Det blev många sjukhusbesök och undersökningar, många nålar i händer armar och fingrar och slangar som skulle sväljas för att ta reda på vad det var för fel.

Läkarna hittade så småningom en bakterie i min mage som orsakade alla problem. Fler slangar skulle sväljas och nu inte bara genom munnen utan även genom näsan, Jag minns till och med hur rummet ser ut än idag där läkaren skulle få Maria 9 år att svälja en slang genom näsan. Men jag minns även mina sjukhusvistelser som trygga och med glädje trots alla undersökningar.

Jag minns att jag grinade och önskade att jag skulle få uppleva den där känslan som alla pratade om känslan att vara mätt, känslan att kunna sitta vid bordet som alla andra och njuta av att äta. Min högsta önskan som 6 åring var helt enkelt att få uppleva att vara mätt och att kunna äta normalt.

Jag minns det så väl än idag när tårarna rinner ner för mina kinder och jag skriker jag vill veta hur det känns att vara mätt.

Jag var sjuk från det jag var ca 5-6 år och ansågs som frisk runt 10 års ålder då man inte längre kunde hitta några bakterier i min mage.

Jag var alltså FRISK.

Under mina år som sjuk så var jag ju ändå tvungen att få i mig mat och jag lärde mig att äta lite men väldigt ofta för att få i mig min mat.

Det här blev förstås ett problem när jag började blir frisk, jag åt fortfarande ofta men nu blev portionerna större och större vilket ledde till att jag började gå upp i vikt när jag var runt 10 år och de fortsatte tills jag var runt 14.

Men tro inte att jag var lat för det – när jag var 5 år började jag spela fotboll och tiden som överviktigt spelade jag på elitnivå och gick även i en idrottsklass och jag hade idrott 3 gånger i veckan + två fotbolls träningar och match varje vecka.

Jag har aldrig varit retad eller känt mig utanför för att jag var överviktigt och det måste jag nog tacka alla mina kompisar som jag hade runt mig under den här tiden, allt från klasskompisar till mina lagkompisar som alltid accepterade mig som jag var. Jag hade nog tur för man hör allt för ofta om människor som varit mobbade pga sin storlek.

Under högstadiet hade jag dock väldigt dålig självkänsla och jag började själv inse att jag var tvungen att göra något åt min vikt. Jag blev inskriven på Huddingesjukhus överviktenhet för barn. Jag fick gå hos en dietist för att lära mig äta bra och nyttig mat. Jag hade kontinuerliga besök på ReageraKliniken för att väga mig och för att prata kost. Jag var även med och tränade på HS tillsammans med andra överviktiga barn. Jag gjorde framsteg och gick ner i vikt. Tillslut klassades jag inte som för överviktig längre och fick inte längre tillgång till någon träning eller dietist, fast att jag hade många kg kvar till en vikt som passar min längd. Men vid det här laget hade jag lärt mig en hel del om hur jag skulle leva för att nå mitt mål.

Jag vet inte exakt hur mycket jag vägde som mest men runt 75 kg tror jag var min maxvikt och de borde ha varit år 2000. Jag kämpade för att 2005-2006 väga 56 kg.

År 2004 slutade jag att spela fotboll efter att min fot gick sönder och ledbandet gick av, det var ett tungt och trist beslut att ta men jag insåg att min fot aldrig skulle klarar av att träna på elit nivå igen. så 2004 la jag av med allt som hade med träning att göra. Men min vikt låg kvar på allt från 56kg till 60 kg. Men efter att ha tränat fotboll på elitnivå till att bara gå ut och gå med hundarna gjorde ju att alla muskler försvann och nu var det mer fett än muskler på kroppen.

Jag blev kär och sambo och gick upp till över 60 kg men jag var kär så vad gjorde de? 2010 fick jag en fett smäll i hur ont lögner kan göra och man går knappast ner i vikt när man är totalt knäckt. Men ordet träna fanns inte överhuvudtaget. Träna hade jag gjort i 12 år så varför träna nu när man inte hade något att satsa på??

2011 började jag tröttna på mig själv och i december började jag träna och fick otroligt bra hjälp av Micke och Tommy som tränar på Tullinge gym, dom lärde mig hur man kom igång att styrketräna, jag började även springa lite, men kände väl egentligen ändå inte att jag visste vad jag hade för mål med min träning och hur jag ville träna och varför`?

eller varför insåg jag när jag ställde mig på vågen och den sa 62.8 kg och jag blev livrädd för att jag skulle bli tjock igen.

Så jag började fundera på om man skulle göra en riktig satsning och ha ett mål i sikte. Men vem skulle kunna hjälpa mig med en sådan satsning? Jo en PT.

Jag behövde ju hjälp med både träningen och maten.

Jag visste att det fanns en tjej på gymmet vid namn Sarah Bäckman och jag visste även att hon höll på att utbilda sig till PT frågan var skulle jag våga fråga henne om hjälp? Jag har alltid haft sådan otrolig respekt för henne för vem fan vill inte se ut som henne? Och vill en sådan tjej ha mig som klient som inte ens kan stava till att äta nyttigt eller träna…

Jag hade hört talas om Sarah och visste att även hon har kämpat med sin vikt och kände då ännu mera respekt för hennes jobb som hon lägger ner på sin kropp. Det är bara att titta på henne så blir man imponerad.

Så i mars 2012 tog jag mig mod att gå fram och prata med henne och sedan dess har hon varit min PT.

Jag tror aldrig Sarah kommer att förstå vad hon har hjälpt mig med men jag är så otroligt tacksam över att ha en PT som henne.

Hon är så otroligt professionell, hon vet precis vad hon pratar om,

Samtidigt som hon är ”hård” och talar om för mig när jag gör ”fel” så är hon bland de ödmjukaste och snällaste jag träffat. Sarah är min största inspirationskälla och förebild när det gäller träning och kost men jag tror även att vi alla har lite att lära av henne i hur man ska va som medmänniska.

I mars 2012 vägde jag över 62 kg som mest och jag satte upp ett mål att nå 55 kg med hjälp av ett matschema och ett träningsschema som Sarah utformade efter mig och mitt mål.

Träningen har alltid bara varit rolig och varje stund på gymmet får mig att må bra men mitt stora problem redan från början har varit maten, har så otroligt svårt för ”förbud” och att hålla mig till mitt schema. och Grönsaker är det värsta som finns !!!

Jag fick ta en dag i taget och Sarah fick in mig på rätt tankebanor, Med peppning och stöttning har jag sakta men säkert börja tänka på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan, Jag fokuserar inte lika mycket på vad jag INTE ska/får äta utan vad jag kan äta och vad min kropp mår bra av istället. och framför allt varför jag satsar som jag gör ..

JAG har ett mål och ett syfte med min träning. Jag vill må bra jag vill vara nöjd med hela mig och jag vill ha muskler på den här kroppen.

och framför allt så har jag ett mål i sikte.

Dom tre första månaderna hade jag ett schema som började kännas rätt ok och lätt, jag började sakta men säkert att gå ner i vikt men lyckades även vissa veckor att gå upp =/.

Och tyvärr fungerar jag som ett barn ibland för när katten är borta så dansar Maria på bordet. Sarah åkte iväg på jobb några veckor och jag tyckte väl att jag då kunde göra lite som jag ville och började äta lite mer som jag själv ville och tyckte. Dock ALDRIG mängder med mat och aldrig onyttigt för det men jag började äta sånt som inte fanns med på schemat.

När Sarah kom tillbaka var det ju bara att inse att så här vill jag inte leva, skärpning Maria !! jag fick en uppläxning i varför jag satsar och vi bestämde att köra en ny hårdsatsning. Jag fick nya scheman och bestämde att nu jäklar ska jag klara det här… Just nu ligger jag på v4 med mina nya scheman. Träningen går jätte bra och jag älskar verkligen att träna, maten är fortfarande svår men jag är otroligt stolt över mig själv, jag tänker på ett helt nytt sätt när det gäller maten och är inte alls sugen på allt de där man åt innan.  

Jag kör en hårdsatsning tills mitten av september och kommer självklart fortsätta efter det men målet just nu är mitten av september.

Jag har lååångt kvar innan jag når mitt mål, men det här är en början.

och alla börjar vi någonstans.

Maria 1993 

2000

2000

2001

2005

2006

2012

2012  

Det här var lite om min bakgrund.

over and out !!