Efter 25 månader med träning och olika dieter tror jag det är dags att erkänna att det här inte är något jag ”bara” gör det här är en livsstil, det här är mitt liv. Du är mer än välkommen att vara en del av mitt liv, men tro inte att jag ska ge upp mitt liv för att vi ska ha tid att träffas.. Riktiga vänner och familj finns alltid no matter what-

Skyll inte på min träning att vi aldrig ses. Varför måste vi alltid ses över en fika eller middag? Kom till gymmet och kör ett pass med mig, vad är skillnaden egentligen? Så kan vi hänga i din soffa nästa gång…

Under dom här månaderna har jag tillsammans med min coach satt upp mål för att jag ska ha något att sträva efter, för mig personligen funkar det inte att ”bara” träna dag ut och dag in utan att veta vart jag är på väg. Jag vill ha tydliga mål och en tydlig plan som kan hjälpa mig att nå mina mål.  Jag trodde att jag skulle ”växa ifrån “min coach och lära mig att stå på egna ben, men det är bara att erkänna att jag blir totalt vilsen utan henne, det är som om någon kör mig till en främmande plats någonstans i världen och ber mig hitta hem. Jag lovar att jag skulle hitta hem någon gång men när och hur?

Jag behöver någon som hjälper mig att hitta hem, någon som kan stötta mig när jag behöver stöd men framför allt någon som ”skäller” på mig när jag är på väg åt fel håll. Jag behöver inte någon som håller mig i handen och lutar huvudet år sidan och tycker synd om mig när det är jobbigt, jag behöver någon som drar upp mig och får mig att öppna ögonen. Men samtidigt någon som förstår hur det kan kännas att ”leva” det här livet som jag gör. Jag vet att jag har valt det själv, vi alla väljer våra liv men för det betyder det inte att allt är lätt och att allt går som vi vill och jag är inget undantag. Då är det väldigt skönt att ha någon som förstår mina känslor och kan hjälpa mig att hitta tillbaka till glädjen i min träning och mat. Om du inte lever i denna ”värld” kan det varar svårt att förstå hur jag känner ibland. För oavsett vad jag känner är svaret ifrån dom som inte tränar alltid detsamma – sluta träna så mycket, börja ät normalt……

Jag skulle aldrig klara mig utan hennes professionella hjälp när det gäller upplägg av min mat och träning, jag har inte alls den kunskapen som hon besitter den är helt otrolig. Bara genom att titta på bilder och se hur min kropp utvecklas vet hon vad jag behöver för mat och träning, och beviset på att det fungerar är så tydligt, MIN KROPP !!!

Man kan inte få ett tydligare bevis på att hon gör rätt och vet vad hon snackar om..

Men man får aldrig glömma den mentala biten som tyvärr inte är synlig, ( tror MÅNGA coacher tyvärr lätt glömmer den biten) men just nu mår jag bättre än någonsin både synligt och osynligt. ( sen sätter mina sjukdomar mig i skop ibland vilket gör att jag inte alltid är tipp topp jämnt men jag vet också om mina sjukdomar och tillåter mig själv att inte alltid vara tipp topp jämnt)

Just nu är jag under en utredning då min läkare misstänker att jag ytterligare har fel i kroppen. Svar på proverna kommer om en vecka. Så länge man inte är dödssjuk tror jag att det bästa är att gräva ner sig en stund (om man nu måste gräva ner sig) sen måste man vakna upp och lära sig att leva med det man har, vi har alla olika förutsättningar därför har jag för längesedan slutat tävla mot andra, jag tävlar bara mot mig själv. Sen har jag självklart ”idoler” som jag ser upp till och som jag vill se ut som.

Men ingen har just mina förutsättningar så varför tävla mot någon som tävlar på andra villkor, och bara genom att titta på en annan människa så vet man inte vad den personen i fråga har i sitt bagage.

Mina mål under den första perioden bestod att gå ner i vik och då pratar vi kg. Dom målen övergick sedan att gå ner i fett % idag stävar jag efter för mig mitt stora mål som är att gå ner till 14-15 i fett% för mig är det mina drömsiffor och inte fören dom siffrorna står på papper så är jag nöjd därefter har jag andra roligare mål framför mig. Sen har jag massa små delmål som jag hela tiden jobbar med men just nu ligget ALL fokus på att nå mina siffror..

Mitt mål mentalt är att få upp ögonen och se vilken utveckling jag har gjort, trots fettet och skinnet som hänger på magen trots alla mina bristningar, jag måste lära mig acceptera att så här ser jag ut nu – men jag kommer aldrig acceptera att det ska fortsätta se ut så här, jag kommer aldrig va nöjd.. jag jobbar hela tiden på att utvecklas och att förbättra min kropp men under tiden ska jag försöka vara stolt över min resa och min utveckling både mentalt och fysiskt. Jag måste börja leva lite mer i nuet.. En dag kanske jag kan ta dom orden i min mun – att jag faktiskt är vältränad, Idag ser jag mig mer som tränad..

Mitt tips till er

-       Ha tydliga mål med din träning och din diet, små och stora delmål.

-       Se inte bakåt och ångra dina beslut, vi kan ändå inte göra saker ogjorda se framåt se möjligheter, vad kan du förändra på för att ni dina mål?

-       Se din utveckling och inte bara det du har kvar ( lev i nuet)

-       Va stolt över den du är, du gör den här resan för din skull inte för någon annans.

-       Om du är som mig och behöver en guide på din resa anlita en coach. För mig är det värt varenda krona.

-       Våga tror att du kan förändra det du vill. Du är starkare än vad du tror..

-       Belöna dig själv när du uppnått dina mål- våga vissa världen hur stolt du är. ( jag köper alltid något snyggt träningsplagg som belöning)

-       Ta kort och mät dig själv för att tydligare se dina resultat. (vågen slängde jag ut för längesedan, jag väger mer idag men har mindre fett på kroppen än när jag vägde som minst)

-       Tro på dig själv. Ge aldrig upp tror mig vägen går allt förutom rakt upp ibland går den jävligt mycket ner i diket.

Over And Out

//Mary

Under den senaste tiden har jag blivit mer och mer ifrågasatt när det handlar om min mat. Folk reagerar inte så jätte mycket på att jag tränar 11-13 pass i veckan utan det dom hakar upp sig på är mitt intag av mat eller som dom ser det min brist på intag av mat.

Jag ska börja med att göra klart för er alla att jag äter då jag även den senaste tiden har pratat med folk som tror att jag enbart lever på pulver och bars.

Människor som lever nära mig och som känner mig innan och utan till ifrågasätter aldrig min mat eller min träning för dom vet, dom vet att jag äter dom vet hur mycket jag äter och vad jag äter.

Efter att ha levt på det här sättet i över två år nu så rinner det mesta av mig för jag är så säker på mig själv idag, jag vet varför jag lever som jag gör och framför allt så har min kropp för längesedan bevisat att den mår bra av de här.

Jag är van att bli ifrågasatt och jag är van att stå upp för mig själv och för det jag tror på.

Det som jag mest har reagerat på under den senaste tiden är att andra i min närvaro har börjat reagerar på dom som ifrågasätter mig, jag har fått mail och sms av fina människor som tar illa vid sig när ”folk” hoppar på mig ang min mat och träning helt enkelt när andra ifrågarsätter mitt liv.

( tack för fina mail och sms)

Jag är som sagt så van så jag tar det inte på det sättet längre, men jag vet att för 1 ½ år sedan gjorde alla påhopp mig osäker och framför allt ledsen. Tänkt dig själv att folk börjar ifrågasätta dig och hur du lever dit liv.

Jag diskuterar gärna och svara på frågor om folk frågar och undrar hur jag äter tränar och lever, ( mer än gärna) men det är skillnad på att undra och vara nyfiken och att ifrågasätta andra människors sätt att leva.

Så jag förstår att ni som inte är vana vid dom ”påhoppen” som jag är van vid reagerar på meningar som--->

- när fan ska du börja leva?

-       Vad osund du är

-       Vad tråkig du är

-       Dig kan man ju inte ens bjuda på fest eller middag du varken äter eller dricker normalt.

-       Du är för extrem

-       Du är inte normal

-       Orka att leva som du

-       Du har ju inget liv.

-       Det är ju inte sunt att leva som du.

-       Börja bli normal.

de Kan nog få dom flesta att reagera.

För det är ju inte bara 1-2 gånger jag hört dom här meningarna utan dom haglar på rätt bra. Men som sagt det rinner av mig så jag tar inte illa vid mig utan kan själv mer gå igång på folk som är negativa mot mitt sätt att leva. Jag brukar tyst tänka i mitt huvud (för jag gillar inte att döma andra eller ifrågasätta andras sätt att leva) 

-       hur fan lever du ? hur sund är du ? och hur sund ser du ut? Vem klagar mest på att ha ont? Vem är sjukast du är eller jag? (sjukdomsmässigt) 

-        

Men som sagt de är bara saker som snurrar runt i mitt huvud. Så länge folk verkar må bra och är nöjda med sina liv anser jag mig inte att ha rätt att ifrågasätta andra sätt att leva sina liv.

Det som gör mig mest fundersam är andras sätt att tycka att dom själv verkar leva så jävla rätt??

Någonstans måste man väl anse det om man ifrågarätter andras val och sätt att leva sina liv ?

Vem är jag att döma men vem säger att du är sund och att allt du gör är rätt.

 vem avgör vad som är rätt eller fel?

Idag tar jag inte alla påhopp negativt jag blir inte ledsen – jag vet vad jag vill jag vet vad jag vill uppnå med mitt sätt att leva och framför allt så har jag ett proffs som utformar min diet och träning. Så jag är i tryggahänder. 

Sen är jag som alla andra – jag blir trött jag blir ledsen och jag tycker att det kan vara tufft ibland- livet är inte alltid kul, ibland vill jag ge upp men skulle det bli roligare och lättare om jag käkade godis chips och tacos på fredagskvällarna??

Jag vet vart jag vill och jag vet vad som krävs för att komma dit, det kanske kommer ta tid men jag är på väg  

Over And Out

// Maria