Jag måste alltid ha stora och små delmål att sträva efter när jag tränar så att jag liksom vet vart jag ska

och vart jag ska sikta.  

I december 2014 satte jag ett nytt delmål.

Delmålet var att nå en speciell fett%.

Tillsammans med min coach Maria Hasselmark bestämde jag mig för att nu satsa sten hårt för att nå mitt mål. Första mätningen och vägningen skedde i början av december 2014.

Under 6 månader har träning och diet hela tiden anpassats efter mitt mål. 1-3 gånger i månaden har jag träffat Maria för mätning träning och snack.

Något som hela tiden har varit oerhört viktigt och tryggt för mig under denna satsning har varit min Coachs ord. Om jag skulle göra denna satsning gjorde hon väldigt klart och tydligt för mig att allt skulle gå rätt till. ( Något det INTE gjorde för ett år sedan när jag gjorde samma satsning (DOCK INTE med Maria Hasselmark som coach)

Jag skulle helt enkelt få skynda långsamt och det var viktigt att HELA jag mådde bra under hela resa.

Det tog mig nästan exakt 6 månader att nå mitt stora dröm mål, och ja ska vara helt ärlig, under dessa 6 månader tror jag att det är ca 20 dagar som har varit riktigt riktigt jobbiga. Men jag har också lärt mig att det är då det gäller att kämpa extra hårt och att aldrig ge upp.  Under denna period har jag varit skadad förlorat nära anhöriga både två och fyrbenta men inget har stoppat mig för att nå mina mål. För mig är det ingen ursäkt att vara ledsen eller nere för att inte gå till gymmet och göra det jag ska.

För mig är gymmet det stället som kan få mig att koppla bort allt det där som är jobbigt.

Dagar då jag är trött eller bara känner blääää för träning och diet får man ofta höra

-       men strunta i det då.

Oavsett vad det är vi väljer att satsa på eller att göra här i livet är det inte alltid kul, så är det bara. Men ska man ge upp så fort det blir jobbigt? Jag tror inte på att ge upp jag tror mer på att man får ta sig igenom dom jobbiga dagarna och helt enkelt komma ut starkare på andra sidan- Livet är inte alltid kul och framför allt inte lätt. Jag älskar min träning och min diet men inte varje dag :D

Förutom dom här jobbiga dagarna har den här resan varit otroligt rolig- att se sin kropp utvecklas och hela tiden kunna se resultat har gjort mig mer och mer fokuserad på att vilja nå mitt mål. Trots ett underskott när det gäller mat och hård träning har jag hela tiden lyckats byta ut fettet mot muskler. Under denna period har jag slagit många PB och ökat vikter på gymmet. Kroppen har mått bra och så även huvudet denna gång.

Att ha Maria Hasselmark som coach har varit min stora trygghet. Hon har hela tiden lagt mina träningsscheman och min diet och snacka om att hon vet vad hon sysslar med.

Efter nästan alla mättningar har jag lyckats gå ner i vikt eller legat stadigt jag har hela tiden sakta men säkert sjunkit i fett%. Och något som är viktigt för mig som person är att min coach bryr sig om helheten- Maria fokuserar inte bara på mina siffror utan mer på hur jag mår och hur jag känner.. Skynda långsamt och klokt är något som hon verkligen har lärt mig. Folk brukar fråga mig hur jag har lyckats med min utveckling mitt svar är alltid – Maria Hasselmark.

Utan Maria hade jag aldrig mått så här bra som jag gör idag och jag hade aldrig lyckats nå mitt stora mål.

På 6 månader har jag tappat över 10% fett men ändå bara gått ner ca 3,5 kg.

Kroppen har blivit starkare och mer uthållig.

Under dom här 6 månaderna har jag även lyckats med att slå andra delmål.

Jag hade en stor dröm om att en dag göra 10 chins- idag gör jag 12

Jag drömde om 20 dips – idag är mitt PB 49 st

Eftersom jag alltid har varit skadad i foten har jag aldrig kunnat träna ben på riktigt så va en dröm att kunna böja på 40 kg idag är mitt PB i böj 75 kg.

I början av maj stod då äntligen den där siffran på pappret som jag drömt om, men jag kände mig inte klar eller nöjd på något konstigt sätt.

Under dom två senaste veckorna och framför allt den sista ändrades min mat och träning helt. Och nu började jag verkligen se och känna att det hände saker.

Den 31 maj skulle jag göra den sista mätningen och vägningrn och jag kan inte mer än vara jäkligt stolt över mig själv. På pappret stod en vikt som var lägre en någonsin och fettprocenten som var nere på en siffra som jag inte ens vågat drömma om och bäst av allt jag mår så jäkla bra. 

Jag körde även ett riktigt roligt pass med Maria för att pumpa upp musklerna som det så fint heter ;) och på plats fanns Maria och Peter för att föreviga denna dag med fotografier.

 Stort Stort Tack för alla fin bilder - är otroligt tacksam för att ni ställde och förevigade denna dag för mig.

Tack Hasselmark för att du tog dig tid för att göra den här dagen så jäkla jäkla bra för mig.

JAG VAR I MÅL.

Helt sjukt att kunna säga det men jag var i MÅL !!!

Det kanske är svårt för andra att förstå men för första gången under hela min viktresa och träningsresa så är jag riktigt riktigt stolt över mig själv.

Att en gång för längesedan väga över 80 kg och vara fett till dagens siffror är så otroligt stort för mig.

Jag har fortfarande mycket kvar att forma på kroppen och det är mycket skin kvar på magen som jag nog helt enkelt får lära mig att leva med även om det är svårt. Men jag är fan stolt över min utveckling även om den kommer med överblivet skin och bristningar.

Tack Maria Hasselmark för att du gjorde denna resa möjlig. Tack för att du tror på mig och för att du hela tiden får mig att utvecklas.

Tack för att jag får äran att ta del av din enorma kunskap och känsla.

Maria gav mig ALLA verktyg och jag tror jag använde dom rätt :D

Tack är för lite men Tack Hasselmark.

Nu är mitt sikte inställt på ett nytt mål, och tillsammans med Hasselmark är jag redan igång med min nya resa.

Fortsättning följer.

Mot Nya Mål.

// En stolt och Nöjd Sundqvist :D

En resa som aldrig tar slut.

Min träningsresa börjar så smått i mars 2012. Att jag valde att börja denna resa var för att jag redan hade lyckats gå ner över 25 kg men ”sambo livet” gjorde tyvärr så att jag sakta men säkert började gå upp i vikt igen. (skönt att kunna skylla ifrån sig att man går upp vikt haha allt är Tommys fel) Först gick jag upp 5 kg sen 10kg och det var då jag började bli rädd för att bli sådär stor igen.

Jag började träna på gym och började äta enligt schema (diet). Under dom här 2 ½ åren har träningen och dieten blivit hårdare och striktare med tiden. Jag har gått på olika dieter allt ifrån ”tävlings diet” då jag lyckades gå ner till 53 kg. Under denna tid tränad jag 11-13 pass i veckan och det slet otroligt mycket både på kroppen och på psyket.

Under 6 månader levde jag på detta sätt och jag är otroligt stolt över att jag fixade det och blev själv väldigt förvånad över hur ”liten” jag lyckades bli.  Med liten menar jag självklart liten för att vara jag.. Att gå ifrån 80kg+ till 53 kg är en resa som har krävt en hel del i perioder ifrån mig själv. När det då står 53 kg på vågen kan jag inte mer än små le och känna mig lite stolt.

Under 2 år fick jag äran att ha Sarah Bäckman   som Coach- hon har lärt mig allt vad träning och dieter heter. Hon lärde mig även det stora i att våga tro på mig själv på gymmet, hon gav mig tron att jag faktiskt hade/har det som krävs för att både gå ner i vikt och att träna till sig muskler. Hon fanns vid min sida som ett otroligt stort stöd och för att vara helt ärlig hade jag aldrig fortsatt denna resa utan henne. Utan hennes stöd uppmuntran stora kunskap ödmjukhet och trygghet ” hade jag gett upp för längesedan.

Hon gav mig även det stora i när man tränar –hon fick mig att våga träna över min bekvämlighetszoon och kriga fast det gör ont.  Vilket även idag ger mig kraften att ALLTID slutföra det jag ska !!!!

Dom första 9 månaderna var målet att gå ner ca 10 kg.

I december 2012 bestämde jag tillsammans med Sarah att ta styrketräningen till nästa nivå- nu var det alltså på riktigt. Målet var nu att gå ner dom sista kilona men även att bygga muskler..

December 2012 till december 2013 lyckades jag faktisk bygga lite muskler och låg på en bra fett% och vikt.

Ifrån december 2013 till 9 maj 2014 gick jag på den hårdaste dieten och träningsformen och det var i maj 2014 som jag ställde mig på vågen och det stod 53,? Kg. Men detta innebar även att jag hade lyckats träna bort mina muskler som jag under året innan hade lyckats bygga upp. Alltså var jag rätt liten nu men ”utan” muskler.  Dessa 6 månader var tuffa och satte sina spår både psykiskt och fysiskt –

I maj 2014 var jag tvungen att sluta träna så hårt och så ofta- jag hade skadat mig under

hösten 2013 under en fotbollsmatch och var tvungen att genomgå en operation. Nu var jag alltså tvungen att ta det lite lugnare, Det kanske var bra både på ont och gott att jag var tvungen att operera foten.. Jag fick tid att tänka och fokusera på nästa mål.

Det finns inget som stoppar mig. En ny opererad fot vad är de? när man kan hoppa upp för backen med kryckor.

Nu FAN hade jag bevisat för mig själv att jag klarade av att leva så här strikt med mat och träning och vikt målet var nått sedan längesedan  :D Jag hade lyckats och jag var riktigt stolt trots att min fett% var högre under mättningen i maj 2014 än vad den var i oktober 2013.. Men vikten var låg och kläderna började rasa av mig…

I mars 2014 fick jag kontakt med Maria Hasselmark och ifrån maj 2014 fick jag den stora stora äran att ha kalla henne coach.  Samarbetet med Maria har inneburit nya mål att sikta emot. Prio 1 att bli starkare och gå upp i vikt. Redan efter 2 veckor med Maria började folk på gymmet fråga vad jag hade gjort :D Större och starkare har jag verkligen blivit och även tekniken i mycket har gått ifrån natt till dag.

Med hennes hjälp har jag lyckats slå mina PB i Chins, dipps curl bänk och benböj dom sakerna som jag fokuserar mest på just nu. Självklart har styrkan även förbättras i alla andra saker också..  Hon har fått mig att ta vikter som jag verkligen bara kunde drömma om tidigare.  Bara för att nämna några saker, Jag gick ifrån 50 kg i bänk till 60 bara över 1 pass, från 0 dipps till 16, ifrån 25 kg i benböj till 60 kg… 

Maria tog vid när jag verkligen behövde det som bäst då jag verkligen behövde stöd och hjälp i min fortsatta satsning. Jag hade så smått börjat fundera på att skit i allt som hette träning och diet men hon fick mig att våga fortsätta tro på mig själv. Hon är en otrolig ödmjuk människa med enorm kunskap inom både träning och mat. För mig är hon min stora stora stygghet i min nya satsning.. Jag finner en otrolig stor tillit till henne något som är både stort och viktigt då jag ”lever” träning och diet. Hon är den som förstår mig till 100% i känslor och tankar runt ”detta liv” som ingen annan i min omgivning gör. Jag är otroligt tacksam för att jag får ha Maria som coach det är en ära att få jobbar med ett proffs och jag ser fram emot min satsning mot mina nya mål, även om den för tillfälligt är lite tuff, men om det är något jag har lärt mig under min resa är det att den går upp och ner. Men att i slutändan är allt värt de :D Jag vet vad jag vill och jag vet vad som krävs- hårt hårt jobb då jag är miiiiiiil ifrån ens att vara i närheten av mitt nya mål.

MEN ! Jag har ett mål och jag ska dit :D

Nu fortsätter min resa :D

(Nöjd?)

Jag ser mitt liv flyga fram, Jag står i mitten och ser allt flyga fram med en rasande fart, jag hinner inte riktigt greppa eller förstå allt som rusar förbi. Jag kommer allt för ofta på mig själv med att inte njuta och fånga här och nu. Jag njuter eller uppskattar inte livet här och nu utan sträva hela tiden efter att bli bättre eller efter något nytt. Att inte vara nöjd och ha stora och högra krav på mig själv är något jag alltid har haft. Det är kanske något man bara säger men jag menar verkligen det när jag säger det – nej jag är inte nöjd med min kropp jag är allt förutom ens i närheten av den känslan. Nej jag är inte stolt och jag går inte runt med rak rygg för att jag lyckats vända min övervikt till något helt annat. Jag går oftast omkring och önskar mer. Att min stora svaghet magen(arna) ska försvinna någon gång. Jag tittar ofta på andra människor och avundas deras mod och självsäkerhet när det handlar om hur dom ser ut.. Jag går ofta och drar i mina kläder och gillar inte när dom sitter för tajt, det värsta som finns är när skinnet eller när någon fettvalk hänger över kanten, sen tittar jag mig omkring och upptäcker hur andra ser ut, japp jag är så grymt avundsjuk på er som inte bryr er utan bara är och lever njuter och är..

( Hur jag ser på andra? )

Jag har tidigare skrivit om mina tankar och funderingar kring hur andra hanterar mina matvanor, reaktioner och kommentarer som man får leva med när man väljer att leva som jag gör och dessutom mitt ibland människor som inte alls tränar eller äter som jag.

Den senaste tiden har jag vid några tillfällen fått vända dom här tankarna mot mig själv och börja tänka på hur andra känner i min närvaro. Vid flera tillfällen har jag fått förklara att jag inte alls bryr mig om vad alla ni andra äter, jag skulle ALDRIG döma dig för att du äter en glass godis pizza eller liknande aldrig. Jag dömer aldrig andra människor jag anser mig absolut inte ha den rätten. Jag hoppas inte folk mår dåligt i min närvaro och känner att dom inte kan äta vad som helst bara för att jag inte gör de. Men vid flera tillfällen har folk börjat försvara sig eller kommentera deras egna matvanor inför mig, jag har fått känslan av att dom helt enkelt tycker det är jobbigt att äta med mig eller inför mig. Men jag lovar att jag aldrig skulle döma eller överhuvudtaget tycka något om det du väljer att äta. För mig behövs de inga förklaringar eller ursäkter för att äta något, för mig är det viktigare att du mår bra och det är bara du som vet vad du mår bra av..

Samma sak gäller träningen, ofta får jag höra ifrån folk i min omgivning att dom också måste börja träna och att dom vill bli lika duktiga som jag  osv- jag anser att man ska träna för att man vill inte för att man MÅSTE, måsten finns bara om det ex finns sjukdomsorsaker som gör att du måste träna..

Min syns på mig själv- något som jag jobbar med.

Det finns för och nackdelar med allt det finns positivt och negativt i allt vi gör. Det gäller att lära sig att se det som är bra och våga vara stolt över den man är. Varför fokusera på det vi inte har?

Jag är tyvärr den sortens människa som har sjukt höga krav på mig själv- aldrig på någon annan utan bara på mig själv… Jag önska jag så innerligt kunde ta åt mig era fina kommentarer och komplimanger osv – jag blir sååå glad av dom så tro absolut inget annat men jag har svårt att låta orden verkligen sjunka in. Våga tro på orden som jag får höra.

Jag ser mig inte som tränad jag ser mig inte som liten ”smal” utan allt för ofta ser jag mig själv i spegeln och vill spy på allt fett och allt skin som är kvar. Allt för ofta skäms jag över att jag inte lyckats bättre. Efter allt slit dieter och träning varför får jag inte ett större kvitto på mitt jobb???

Som tur är finns det kläder och kort på mig under min resa :D Som verkligen kan ge mig ett kvitto och ett bevis på att det faktiskt händer saker hela tiden med min kropp.

Kläder som satt bra föra sommaren är förstora i år. Att gå ifrån storlek 48 till dagens storlek är ett stort kvitto på att mitt jobb faktiskt ger mig något.  Jag måste bara påminna mig själv om att jag faktisk är ganska bra och grym som jag är. Även om jag vet vart jag ska med min träning och jag ska nå mina mål så måste jag stanna upp njuta och uppskatta här och nu.

Så glöm aldrig att vara stolt över den DU ÄR. Att vara ödmjuk omtänksam snäll och en omtänksam medmänniska kan du inte träna eller äta dig till. Det är något du bara är och det är bland det finaste en människa kan vara enligt mig.

 Och jag är så tacksam för att jag har så många underbara människor i mitt liv.  

Nu jobbar jag vidare med min utveckling- nu ska det byggas mer muskler, jag jobbar även med den mentala biten..

Over And Out.

Efter 25 månader med träning och olika dieter tror jag det är dags att erkänna att det här inte är något jag ”bara” gör det här är en livsstil, det här är mitt liv. Du är mer än välkommen att vara en del av mitt liv, men tro inte att jag ska ge upp mitt liv för att vi ska ha tid att träffas.. Riktiga vänner och familj finns alltid no matter what-

Skyll inte på min träning att vi aldrig ses. Varför måste vi alltid ses över en fika eller middag? Kom till gymmet och kör ett pass med mig, vad är skillnaden egentligen? Så kan vi hänga i din soffa nästa gång…

Under dom här månaderna har jag tillsammans med min coach satt upp mål för att jag ska ha något att sträva efter, för mig personligen funkar det inte att ”bara” träna dag ut och dag in utan att veta vart jag är på väg. Jag vill ha tydliga mål och en tydlig plan som kan hjälpa mig att nå mina mål.  Jag trodde att jag skulle ”växa ifrån “min coach och lära mig att stå på egna ben, men det är bara att erkänna att jag blir totalt vilsen utan henne, det är som om någon kör mig till en främmande plats någonstans i världen och ber mig hitta hem. Jag lovar att jag skulle hitta hem någon gång men när och hur?

Jag behöver någon som hjälper mig att hitta hem, någon som kan stötta mig när jag behöver stöd men framför allt någon som ”skäller” på mig när jag är på väg åt fel håll. Jag behöver inte någon som håller mig i handen och lutar huvudet år sidan och tycker synd om mig när det är jobbigt, jag behöver någon som drar upp mig och får mig att öppna ögonen. Men samtidigt någon som förstår hur det kan kännas att ”leva” det här livet som jag gör. Jag vet att jag har valt det själv, vi alla väljer våra liv men för det betyder det inte att allt är lätt och att allt går som vi vill och jag är inget undantag. Då är det väldigt skönt att ha någon som förstår mina känslor och kan hjälpa mig att hitta tillbaka till glädjen i min träning och mat. Om du inte lever i denna ”värld” kan det varar svårt att förstå hur jag känner ibland. För oavsett vad jag känner är svaret ifrån dom som inte tränar alltid detsamma – sluta träna så mycket, börja ät normalt……

Jag skulle aldrig klara mig utan hennes professionella hjälp när det gäller upplägg av min mat och träning, jag har inte alls den kunskapen som hon besitter den är helt otrolig. Bara genom att titta på bilder och se hur min kropp utvecklas vet hon vad jag behöver för mat och träning, och beviset på att det fungerar är så tydligt, MIN KROPP !!!

Man kan inte få ett tydligare bevis på att hon gör rätt och vet vad hon snackar om..

Men man får aldrig glömma den mentala biten som tyvärr inte är synlig, ( tror MÅNGA coacher tyvärr lätt glömmer den biten) men just nu mår jag bättre än någonsin både synligt och osynligt. ( sen sätter mina sjukdomar mig i skop ibland vilket gör att jag inte alltid är tipp topp jämnt men jag vet också om mina sjukdomar och tillåter mig själv att inte alltid vara tipp topp jämnt)

Just nu är jag under en utredning då min läkare misstänker att jag ytterligare har fel i kroppen. Svar på proverna kommer om en vecka. Så länge man inte är dödssjuk tror jag att det bästa är att gräva ner sig en stund (om man nu måste gräva ner sig) sen måste man vakna upp och lära sig att leva med det man har, vi har alla olika förutsättningar därför har jag för längesedan slutat tävla mot andra, jag tävlar bara mot mig själv. Sen har jag självklart ”idoler” som jag ser upp till och som jag vill se ut som.

Men ingen har just mina förutsättningar så varför tävla mot någon som tävlar på andra villkor, och bara genom att titta på en annan människa så vet man inte vad den personen i fråga har i sitt bagage.

Mina mål under den första perioden bestod att gå ner i vik och då pratar vi kg. Dom målen övergick sedan att gå ner i fett % idag stävar jag efter för mig mitt stora mål som är att gå ner till 14-15 i fett% för mig är det mina drömsiffor och inte fören dom siffrorna står på papper så är jag nöjd därefter har jag andra roligare mål framför mig. Sen har jag massa små delmål som jag hela tiden jobbar med men just nu ligget ALL fokus på att nå mina siffror..

Mitt mål mentalt är att få upp ögonen och se vilken utveckling jag har gjort, trots fettet och skinnet som hänger på magen trots alla mina bristningar, jag måste lära mig acceptera att så här ser jag ut nu – men jag kommer aldrig acceptera att det ska fortsätta se ut så här, jag kommer aldrig va nöjd.. jag jobbar hela tiden på att utvecklas och att förbättra min kropp men under tiden ska jag försöka vara stolt över min resa och min utveckling både mentalt och fysiskt. Jag måste börja leva lite mer i nuet.. En dag kanske jag kan ta dom orden i min mun – att jag faktiskt är vältränad, Idag ser jag mig mer som tränad..

Mitt tips till er

-       Ha tydliga mål med din träning och din diet, små och stora delmål.

-       Se inte bakåt och ångra dina beslut, vi kan ändå inte göra saker ogjorda se framåt se möjligheter, vad kan du förändra på för att ni dina mål?

-       Se din utveckling och inte bara det du har kvar ( lev i nuet)

-       Va stolt över den du är, du gör den här resan för din skull inte för någon annans.

-       Om du är som mig och behöver en guide på din resa anlita en coach. För mig är det värt varenda krona.

-       Våga tror att du kan förändra det du vill. Du är starkare än vad du tror..

-       Belöna dig själv när du uppnått dina mål- våga vissa världen hur stolt du är. ( jag köper alltid något snyggt träningsplagg som belöning)

-       Ta kort och mät dig själv för att tydligare se dina resultat. (vågen slängde jag ut för längesedan, jag väger mer idag men har mindre fett på kroppen än när jag vägde som minst)

-       Tro på dig själv. Ge aldrig upp tror mig vägen går allt förutom rakt upp ibland går den jävligt mycket ner i diket.

Over And Out

//Mary

Under den senaste tiden har jag blivit mer och mer ifrågasatt när det handlar om min mat. Folk reagerar inte så jätte mycket på att jag tränar 11-13 pass i veckan utan det dom hakar upp sig på är mitt intag av mat eller som dom ser det min brist på intag av mat.

Jag ska börja med att göra klart för er alla att jag äter då jag även den senaste tiden har pratat med folk som tror att jag enbart lever på pulver och bars.

Människor som lever nära mig och som känner mig innan och utan till ifrågasätter aldrig min mat eller min träning för dom vet, dom vet att jag äter dom vet hur mycket jag äter och vad jag äter.

Efter att ha levt på det här sättet i över två år nu så rinner det mesta av mig för jag är så säker på mig själv idag, jag vet varför jag lever som jag gör och framför allt så har min kropp för längesedan bevisat att den mår bra av de här.

Jag är van att bli ifrågasatt och jag är van att stå upp för mig själv och för det jag tror på.

Det som jag mest har reagerat på under den senaste tiden är att andra i min närvaro har börjat reagerar på dom som ifrågasätter mig, jag har fått mail och sms av fina människor som tar illa vid sig när ”folk” hoppar på mig ang min mat och träning helt enkelt när andra ifrågarsätter mitt liv.

( tack för fina mail och sms)

Jag är som sagt så van så jag tar det inte på det sättet längre, men jag vet att för 1 ½ år sedan gjorde alla påhopp mig osäker och framför allt ledsen. Tänkt dig själv att folk börjar ifrågasätta dig och hur du lever dit liv.

Jag diskuterar gärna och svara på frågor om folk frågar och undrar hur jag äter tränar och lever, ( mer än gärna) men det är skillnad på att undra och vara nyfiken och att ifrågasätta andra människors sätt att leva.

Så jag förstår att ni som inte är vana vid dom ”påhoppen” som jag är van vid reagerar på meningar som--->

- när fan ska du börja leva?

-       Vad osund du är

-       Vad tråkig du är

-       Dig kan man ju inte ens bjuda på fest eller middag du varken äter eller dricker normalt.

-       Du är för extrem

-       Du är inte normal

-       Orka att leva som du

-       Du har ju inget liv.

-       Det är ju inte sunt att leva som du.

-       Börja bli normal.

de Kan nog få dom flesta att reagera.

För det är ju inte bara 1-2 gånger jag hört dom här meningarna utan dom haglar på rätt bra. Men som sagt det rinner av mig så jag tar inte illa vid mig utan kan själv mer gå igång på folk som är negativa mot mitt sätt att leva. Jag brukar tyst tänka i mitt huvud (för jag gillar inte att döma andra eller ifrågasätta andras sätt att leva) 

-       hur fan lever du ? hur sund är du ? och hur sund ser du ut? Vem klagar mest på att ha ont? Vem är sjukast du är eller jag? (sjukdomsmässigt) 

-        

Men som sagt de är bara saker som snurrar runt i mitt huvud. Så länge folk verkar må bra och är nöjda med sina liv anser jag mig inte att ha rätt att ifrågasätta andra sätt att leva sina liv.

Det som gör mig mest fundersam är andras sätt att tycka att dom själv verkar leva så jävla rätt??

Någonstans måste man väl anse det om man ifrågarätter andras val och sätt att leva sina liv ?

Vem är jag att döma men vem säger att du är sund och att allt du gör är rätt.

 vem avgör vad som är rätt eller fel?

Idag tar jag inte alla påhopp negativt jag blir inte ledsen – jag vet vad jag vill jag vet vad jag vill uppnå med mitt sätt att leva och framför allt så har jag ett proffs som utformar min diet och träning. Så jag är i tryggahänder. 

Sen är jag som alla andra – jag blir trött jag blir ledsen och jag tycker att det kan vara tufft ibland- livet är inte alltid kul, ibland vill jag ge upp men skulle det bli roligare och lättare om jag käkade godis chips och tacos på fredagskvällarna??

Jag vet vart jag vill och jag vet vad som krävs för att komma dit, det kanske kommer ta tid men jag är på väg  

Over And Out

// Maria

Success is not final, failure is not fatal, it is the courage to continue that counts.

/ Glöm aldrig de....

It WILL hurt


It WILL take time


It WILL require dedication.


It WILL require will-power.


You WILL need to make healthy decisions.


It requires sacrifice.


You WILL need to push your body to it's max.


There WILL be temptation.


But, I promise you, when you reach your goal, it's
 WORTH IT

Efter 10 dagar med en för mig väldigt strikt diet är det rätt skönt att få återgå den lite mindre strikta dieten.

Under 10 dagar har jag varit ”tvungen” att gå en PW på 45 minuter innan jag fick äta min frukost. Så under 8 av 10 dagar har jag förts gått mina 45 min som resulterade i 5.2 km sen gått en skogstur med hundar och sen äntligen få äta min frukost.

Eftersom allt detta måste ske innan arbetstid har de i sin tur resulterat i att jag fick kliva upp kl 02 som tidigast för att hinna med min promenad och mina hundar innan jobbet.

Men vad gör man inte för dom man älskar och för att nå sina mål?

Dag ett på den här strikta dieten skulle jag ta kort på mig själv för att sedan tio dagar senare ta nya kort för att se om det hänt något under dom här tio dagarna.

Jag la ner allt under dom här tio dagarna- åt INGET utanför min diet gick mina promenader tränade hårt på gymmet trots stämbandsinflammation och förkylning. Jag har varit så sjukt trött och less på allt pga den strikta dieten.

Men jag såg NOLL resultat efter tio dagar,

Så för första gången på ca 2 år fick jag ett ordentligt PSYK BRYTT – varför ska jag lägga ner allt i något som ändå inte resulterar i något???? Så på fredagen käkade jag i stort sett bara skit. Riskakor- knäckebröd med pålägg och jag avslutade med havreyoghurt med cornflakes. 

Självklart kom detta brytt samma dag som jag skulle väga och mätta mig på gymmet, men skit samma de va bara att bita i det sura äpplet och gå till gymmet och få det gjort.

Men en dag som började i känslan av misslyckande och framför allt en besvikelse då jag trodde på något slags resultat under dom här dagarna slutade faktiskt med ett leende på läpparna.

Han som mätte mig på gymmet tittade på bilderna och konstaterade direkt skillnaderna – han var imponerad.  Även mina resultat viktmässigt och fettmässigt var riktigt bra enligt honom och bättre kommer de bli.

Känns som om man går åt rätt håll….

Han förklarade även för mig hur min kropp kommer att ändras fram över - jag måste helt enkelt lära mig att se min egen kropp på ett lite annorlunda sätt nu.

Kvinnor: hälsosamt att ligga mellan 20 och 25%.

Atlet-nivån ligger på under 20%.

Rutorna kommer fram först vi runt 15%.

Även ord ifrån min Coach gjorde dagen lättare. Tänkt att de ska va vissa människor till att säga saker för att det ska kännas bättre.

Tack även till Jennifer som har blivit ett stort stöd för mig under min resa.

För mig betyder folks stöd mer än vad ni kan tror.

Så med alla siffror i handen kändes det ändå allt rätt bra.

Och nu kan även jag se vad den här strikta dieten gjort med min kropp….MASSOR framför allt med mitt huvud..

Jag har så fruktansvärt svårt att se min kropp som tränad på något sätt, jag ser på den med så kritiska ögon så det är sjukt. Det är tur att jag har min Coach som hjälper mig att se min utveckling och alla fina kommentarer man får ifrån folk.

 Lite skillnad i fett procent !!!

Men det kommer nog dröja länge innan jag ser mig själv som tränad och framför allt vältränad, för vad är vältränad?

Nu fortsätter jag min resa – hård diet och hård träning som ska hjälpa mig att nå mina mål.

Jag ska nu leva efter

-       Don't wish it were easier. Wish you were better

Och alla ni som tycker att jag klagar, har ni aldrig klagar över något? Bara för att något har varit svårt och jobbigt har ni gett upp?

Ni som har barn” klagar” ni?  Ni har också haft ett val.. Jag dömer inte er om ni inte dömer mig.

Så fort t man är less klagar eller tycker att det är jobbigt med träningen eller med maten får man ofta höra

-       men lägg av då

-       ät något gott/ onyttigt

börja lev normalt

När ni är trötta av sömnbrist och för att era barn är jobbiga, ger ni upp då???

Livet är fullt med jobbiga saker och vi har alla rätt att få bryta ihop av olika anledningar, Det gör inte dig mig eller någon annan till en sämre människa, jag tror bara det gör oss starkare.

Våga bryta ihop för att sedan resa på dig starkare, våga be om hjälp.

Jag lovar dig att om du är min vän finns jag här för dig oavsett vad det än är…

Bryt ihop och kom igen…

Nu vidare på min resa.

Tacksam för allt ert fina stöd.

 Over And Out

/Maria 

Välj för din skull – inte för andras

Fick en förfrågan av en grymt duktig chefredaktör att leta fram gamla bilder från förr- finns inga ord  

Men med dessa bilder vill jag bara säga - våga tro på dig själv - våga ändra på saker som du vill ändra på här i livet.. Jag har inte bara gått ner över 20 kg jag har även så smått börjat bygga muskler och efter 1års kämpande med att bygga muskler så kan jag lugnt konstatera att bygga muskler är såååå mycket svårare än att gå ner i vikt och med det menar jag INTE att det är lätt att gå ner i vikt bara sådär..

Men våga släppa taget om det du inte mår bra av och våga söka nya vägar för att finna lycka.. Kämpa för det du vill och släpp inte taget om dina drömmar.. Det tar tid det krävs svett tårar, psykiska o fysiska utmaningar - men även massa skratt kärlek stolthet glädje och lycka - en otrolig resa som får mig att växa som människa -

Trots att mitt yttre har ändrats endel så hoppas jag att jag alltid någonstans kommer vara samma gamla Maria men nu en Maria som sakta men säkert börjar sträcka på sig själv - en som inte längre gömmer sig bakom sitt yttre och sitt dåliga självförtroende o sin dåliga självkänsla..

Ta ansvar för vem du är och vad du vill bli, vart du vill nå, vad du tycker är roligt och vilka du vill ha omkring dig

Det är inte lätt, tro mig jag vet, men någonstans måste man börja om man vill ändra på saker här i livet.

JAG har Ändrat På Hela Mitt Liv - jag har gjort ett val.

I fredags när jag gick hem igenom Stan möttes jag av fulla festande rökande människor, den ena var fullare än den andra, jag dömer absolut inte jag konstaterar bara att för mindre än för 2 år sedan var jag en av dom. Ni som festat och dragit fram med mig genom åren vet precis vad jag menar- Att jag en dag skulle säga helt nej till Alkohol tror jag inte någon riktigt trodde på.

Jag var tyvärr känd för att vara den där tjejen som drack som en karl och söp alla andra under bordet, man kan lugnt säga att jag alltid var värst,

En bit ur en text som jag skrev för många år sedan..

Jag snubblar omkring allt bara
 snurrar runt, jag har ingen kontroll, jag försöker blunda för att komma bort
 men jag minns bara mer, men minns jag rätt?

Jag tar en till för att få
försvinna längre bort, längre bort från sanningen,

längre bort från verklighetens
känslor.

Världen är min och ingen kan
 göra mig illa,

Vi har kul skrattar dansar och
 lever livet.

Jag är inte rädd för någonting,
ja säger och gör vad jag vill för jag känner ingen skuld för du skyddar mig.

 Jag tar en till för morgondagen är långt borta
 den finns inte,

för livet är här och nu.

Hela världen snurrar jag 
försöker få den att stanna

men den snurrar bara fortare
 tillsammans med nattens verklighet.

Vem sårade jag den här gången

Skuldkänslorna växer i magen
 tillsammans med ångesten som sveper över mig.

Minnena kommer sakta tillbaka,
det känns så bra och så rätt tills det går fel,

tills jag öppnar min mun
och börjar prata för mycket.

 Jag tar en till.

Det finns inga bekymmer det gör 
inte ont och jag bryr mig inte längre, jag skrattar istället åt det som brukar
 göra ont.

Blodet rinner ner längst kinden,
jag känner ingen smärta för du skyddar mig,

 Jag minns det knappt bara den brännande
 känslan dagen efter,

känslan av den hårda asfalten
under min kropp.

Jag tar en till….

//

Jag har gjort en helomvändning – jag har gjort ett val, ett val och valt en väg som jag hoppas att jag väljer att följa, Ibland är jag rädd för att falla tillbaka till den där gamla Maria för jag ska var riktigt ärlig- jag saknar det så grymt mycket ibland, för även om det livet innebar problem så har jag gjort och varit med om såååå mycket rolig tack vare alla fester.. Jag saknar mina gamla vänner ibland, jag saknar oss och det vi hade.

Men jag har gjort ett val och jag är otroligt stolt över mitt val och min resa.

 ----------  

Under den senaste veckan har det varit riktigt tung – känslan har helt enkelt varit rätt kass- då längtar man ännu mera tillbaka till allt det där kravlösa, men sen räcker det med att väl komma till gymmet och köra ett hårt pass för då vet jag varför jag valt den här vägen- och att bara få titta sig i spegeln och jämföra med hur jag såg ur förr får mig bara att vilja köra och satsa hårdare.

Jag vet vart jag vill och jag vet vad som krävs för att komma dit.

Jag har gjort ett val, har du?

Våga tror på dina möjligheter till att ändra på det du vill - ibland faller man men det är bara att ställa sig upp igen och köra.. Kan jag kan du.

Over And Out

// Maria

Egoistisk? Eller bara mig själv?

När man tränar så mycket som jag gör är det nog väldigt lätt att bli egoistisk. Mm jag tänker använda det ordet för det är det jag tror att många både tycker och tänker ang. min träning och hur jag har valt att leva mitt liv.

Jag kan också till viss del förstå hur dom tänker och resonerar. För jag minns också den där Maria- hon som alltid var tillgänglig hon som alltid vände och vred på sitt liv för att det skulle passa alla andra, hon som var både barnvakt och hundvakt åt andra, hon som var spontan och alltid kunde komma när du ringde. Den där tjejen som helt enkelt anpassade sig efter alla andra. Jag valde att ha det så och trivdes med det då, tyckte det var skönt att va anpassningsbar och spontan.

Sedan ca 1 ½ år tillbaka har jag valt att leva ett annat liv, ett liv som innebär att jag inte längre kan vara den där spontana Maria. Eftersom jag under många år av min barndom och alla år som vuxen har haft hund och varit väldigt aktiv med mina hundar så innebar även det en stor krock- men inte för mig utan tydligen för många andra…

Kommentarer som – går du aldrig ut med dina hundar längre?

Jag skulle aldrig vilja spendera all den där tiden på gymmet, jag är hellre med min hund för jag är en ”riktigt” hundägare. Om man ska ha hund ska man ALLTID prioritera dom först och man borde alltid spendera den mesta tiden med dom, tycker inte du att du är lite egoistisk nu? Jag skulle inte vilja ha det som du.

Och om man inte lägger ut bilder eller texter om sina hundar på facebook tar man tydligen inte hand om dom…

Mitt liv och min umgängeskrets kan jag dela upp i olika delar.

Dom som jag umgicks med innan jag börja träna…

Dom som jag umgicks med tillsammans med hundarna.

Dom som umgicks/umgås med hela mig och som köper alla mina delar.

Det är intressant hur man delar upp sig själv och andra i olika fack här i livet, vid olika tillfällen plockar man fram vänner ur det facket som passar just för tillfälligt.

Det är tydligt framför allt via all socialmedia som vi använder oss av.

Om man tex lägger ut en bild på facebook på låt oss säga mina hundar- dom som kommer att gilla den bilden är dom som kommer från hundvärlden och dom som tar hela ”Maria” Jag tycker det där är intressant.  Jag hoppas inte jag lägger mina vänner i fack, för mina vänner är mina vänner oavsett om vi delar och brinner för olika saker.

Mina vänner är inte bara mina vänner när det passar mig utan alltid.

Jag har många finna vänner som tar hela mig och fast vi inte delar samma intressen delar vi våra liv och är genuint intresserade av vad som händer i varandras liv. Vi kan mötas och ha jätte roligt ihop trots olika intressen.

Men jag vet all socialmedia är väldigt ytlig, det är så lätt att gömma sig bakom en skärm och tycka och tänka saker. Som tur är vet jag vilka mina riktiga vänner är.

Min träning har inneburit en del nya vänner och kontakter så trots att det faktiskt har försvunnit en del människor ur mitt liv så har det kommit in nya fina människor i mitt liv. Och förhoppnings för att stanna.

Och vet du bara för att de inte vissas på facebook så händer det faktiskt.

Och jag tror inte att jag är en sämre hundägare idag än för 1 år sedan bara för att jag inte springer på massa ”hundsaker” längre.

Visste ni att i regel så ringer min klocka 02:45 2-3 gånger i veckan för att jag ska hinna gå ut med mina hundar. Och nee vi går inga koppelpromenader i området, jag åker själv till skogen med dom kl 03 på morgonen jag hundarna och massa ficklampor.

Jag tror att jag för det mesta lyckas pussla ihop mitt liv ganska bra

Hundar

Träning

Och

det sociala.

Och för att inte glömma mitt och P gemensamma företag som vi driver. (vi jobbar inga 40 timmars veckor utan oftast betydligt mer)

Mitt liv är väldigt schemalagt och för att jag ska få ihop alla dessa delar på ett bra sätt så måste jag planerar mitt liv, ibland veckor fram över för att jag ska få in allt i mitt liv som jag vill. Jag är inte längre spontan och jag har oftast inte tid ”över” alltid är det något.

Så NEJ jag är inte den där spontana Maria längre men om du vill ha min hjälp eller om du vill ses hör gärna av dig i tid- för jag är rätt trött på att höra alla dessa suckar när jag säger nej jag kan inte eller blickar med snurrande ögon som säger – du bara prioriterar din träning.

Vad prioriterar du här i livet?

Delar du också in dina vänner i fack?

//Over And Out

Maria