Funderingar kring min resa.

17 månader med träning och olika dieter, 9 månader med svett tårar och förtvivlan till och från. 9 månader som var riktigt tuffa och jag var beredd att ge upp flera gånger. Denna ständiga fråga kom ofta upp i mitt huvud – VARFÖR GÖR JAG DET HÄR ?

Men något inom mig ville verkligen det här för annars hade jag slutat för längesedan.

Min vilja kombinerad med en PT som fanns där och hjälpte till, alltid rak, tydlig och hård något som fick mig att tänka till och alltid tänka om.

Mina vänner har också varit ett stort stöd under min resa, några har försvunnit och några nya har kommit in i mitt liv. Tack för ert stöd och för att ni respekterar mina val i livet.  Allt handlar inte om att alltid förstå utan ibland handlar det om att bara acceptera och respektera varandras val här i livet.

I december 2012 hände det något, svårt att förklara med det kändes som om att den mentala biten äntligen hunnit ifatt min kropp och min vilja att göra det här. Under hela min resa har den mentala biten alltid varit svårast och något jag verkligen har fått jobba med. Jag kommer aldrig sluta tjata om hur stor del Sarah Bäckman har med min förvandling att göra. Hon har inte bara hjälpt mig med mina mat och med mina träningsscheman hon har även hjälpt mig att arbeta med den mentala biten.

Jag har verkligen lärt mig att den mentala biten har minst lika stor betydelse som den fysiska. Det gäller att hitta en balans där båda delarna trivs.

Den balansen har jag hittat och jag kan inte med ord beskriva hur skön den känslan är.

Jag mår bra i min träning med min mat och med mina prioriteringar som jag gör just nu i livet. Jag trivs med att jag börjar se resultat av det hårda arbete jag ändå har lagt ner på min träning och min mat.

Under min resa har jag lärt känna mig själv bättre, jag vågar numera utmana mig själv och jag vågar välkomna smärtan som det ibland innebär när man träna hårt.

Sarah har lärt mig att bryta det som jag trodde var mina gränser, idag vet jag att det inte finns några omöjliga gränser eller hinder det gäller bara att hitta olika sätt att ta sig över dom.

Tyvärr har jag också lärt mig att jag behöver mål att sikta emot och någon som hjälper mig på vägen mot mina mål när det blir tufft. När jag bara tränar planlöst och inte har någon som har koll på mig är det lätt att ta till fusk och lätt att börja ”leva” utanför schemat. Jag ser inte riktigt meningen med allt när dom jobbiga dagarna kommer när jag inte har någon som har koll på mig.

Den biten hoppas jag också faller på plats så småningom att jag lär mig coacha mig själv. Men så länge jag har Sarah och även vetskapen om att hon inte ”försvinner” kan jag känna mig trygg. Det var en period som var svår och jag stod rätt själv. Då var det nära på att jag tänkte skita i allt. Men då kom hon och hjälpte mig tillbaka.

 Att jag känner ensam ibland har inte att göra med att jag faktiskt är det eftersom jag har otroligt många fina vänner omkring mig, det är snarare så att jag inte har några vänner som delar mitt intresse med träningen på den här nivån, ingen som riktigt förstår när jag är trött eller less på allt. Då får man lätt höra – sluta träna då !!

Men det är ju inte de jag vill eller det de handlar om, ofta kan det vara så lätt att det grundas sig i att det helt enkelt är en skit dag eller att jag just den dagen behöver mer mat att äta. När det gäller den biten finns det bara en som förstår mig och det är Sarah, hon förstår i sådana lägen saker åt mig och säger rätt saker för att jag ska ta mig igenom den där skit dagen. Idag klarar jag av 9 av 10 sådana dagar helt själv men som jag tidigare skrev så räcker det med att veta att hon finns så känns det bättre och jag fixar dom där jobbiga dagarna själv.

FORMEN

 Dom senaste veckorna har det äntligen börjat hända saker med min kropp, musklerna har börjat synas, ben som jag inte trodde fanns i den här kroppen har börjat framträda.

Jag har jätte långt kvar innan jag är i närheten av mina mål med hur jag vill att min kropp ska se ut men stegen går åt rätt håll.

Mot nya mål:

Jag har många mål som jag ska uppfylla och kämpa för att nå. Mål 1 ska genomföras om några veckor. Ett steg mot att acceptera min kropp och inte bara se alla fel och brister utan faktisk vara stolt över min utveckling.

Eftersom jag är en sådan människa som behöver ha mål att sträva emot så hoppas jag att ett av mina mål kan uppfyllas sommaren 2014. Jag hoppas verkligen att det blir som jag tror och hoppas på. Under det kommande året kommer jag träna för sommaren 2014.  

Men först ska jag njuta av den här sommaren. Har redan haft 1 veckas semester men nu är det jobb i 1 vecka sen är det dags för 5 veckors semester till. 5 veckor som kommer innebära mycket träning, jag kommer umgås med mina fina vänner och min familj, det kommer bli en hel del utflykter till olika ställen både inom Sveriges gränser men även några korta besök i Europas närmaste länder. Jag ser fram emot att kunna ta dagarna lite som dom kommer. Dom senaste 12 månaderna har mitt liv varit så schemalagt

-       hundar-träning-jobb-mera jobb-vänner-familj

Så har nästan varje dag sett ut dom 12 senaste månaderna med undantag för endel helger och andra ledig dagar.

Hoppas du också får njuta av sommaren, Jag tror inte vädret gör en sommar utan mera vad man gör AV sin sommar. Omge dig av människor som du tycker om och glöm inte att njuta av nuet. Kör hårt för vet du vad om jag kan kan du !!

Och glöm aldrig att allas resor räknas !! 

Ryggpassen och axlar/bröstpassen är dom roligaste.

Min goda frukost- tur att man älskat gröt 

Behandling av min älskade axel som bara blir bättre och bättre...

(behandlingen gör grymt ont- men så värt det efteråt)

Over And Out

// Maria M-S-S

Lite skillnad är det allt från bild 1 till 2 och 3  

6 veckor har redan passerat med mina nya scheman. 6 veckor som har känts riktigt bra med undantag för några dagar. Jag gillar min strikta diet och träning, jag vet liksom vad som förväntas utav mig. Håll dig till planen så får du ett resultat helt enkelt.

Min PT finns alltid om jag skulle behöva, och det är en otrolig trygghet för mig.

En trygghet som många gånger gör att jag kämpar extra med både träningen och maten….

Dom senaste dagarna har till och med jag börjat känna och se en skillnad om man jämför med för 6 veckor sedan.  Jag säger det ofta men jag har långt kvar på min resa men nu fan har jag ändå kommit en bit på väg….

Jag har helt enkelt fått ett nytt liv med helt nya värderingar och prioriteringar än för ca 1 år sedan.

Den skönaste känslan just nu är att jag kan hantera mina ”sug”, när jag blir sugen på något tex naturgodis som är min STORA last här i livet eller när jag står där och håller dom där goda riskakorna i handen, idag kan jag lätt gå förbi dom hyllorna i affärerna jag kan till och med ha dom sakerna hemma och stå och hålla i dom i handen och ändå lägga tillbaka dom.

En seger som är otroligt viktig, jag börjar äntligen hitta ett bra och ett lätt förhållande till maten. Även om det självklart fortfarande kommer dagar som är skit svåra så vinner jag den kampen. Men jag har en del dagar då jag är fruktansvärt irriterad och allmänt låg då jag skulle kunna ge vad som helst för att få äta de där som jag är sugen på.

Dom dagarna äts det en hel del tuggummin och intas en hel del Pepsi Max.

Jag får jätte ofta frågan

-       vad saknar du mest när du går på diet? Saknar du inte godis? Socker?

Det jag saknar mest med min diet är att kunna vara spontan, att kunna gå ut och äta och inte alltid behöva ha med mina lådor över allt.  Det jag även kan sakna är känslan av att kunna njuta av något onyttigt för det kan jag verkligen inte. Jag skulle aldrig kunna äta ex en pizza med gott samvete eller godis kakor chips och liknande. Jag skulle inte njuta av det goda i det bara se allt socker och alla kalorier jag stoppar i mig. Så jag mår helt enkelt bäst när jag följer min diet och plan.

Sen finns det dagar då jag drömmer mig bort och äter ”skit” men drömma kan man ju alltid.

Om jag fick välja lördagsgodis i dag så skulle de bli riskakor med smör på  =)

Lite skillnad om man jämför med vad lördagsgodis var för mig får 1 ½ år sedan.

Alltså saknar jag inte något som jag inte vill ha.

Men det här kan jag verkligen sakna ibland..

1Riskakor med smör

2Naturgodis

3Fil med flingor

Jag saknar inte heller att vara ”normal” då jag vet att många tycker att det är både krångligt och jobbigt att umgås med mig. Dels att hitta tiden att umgås men även det stora problemet för många maten… Ät dit så äter jag mitt !! Svårare än så är det inte egentligen. Men jag vet att många har svårt att äta saker framför mig och störs sig på min karaktär. Men det problemet bottnar ju egentligen inte i mig utan i personen i fråga. Om du vill ändra på dina vannor gör det, om du inte vill göra det så låt bli, Jag har gjort ett val och det valet kommer jag hålla fast vid.

För ett tag sedan fick jag även höra från en person att den personen ifråga var rätt övertygad om att jag skulle ge upp och börja bli ”normal” igen och börja äta massa skit. Tack för dom orden för dom orden får mig bara mer motiverad och får mig att kriga hårdare !!

Jag fick även höra en annan intressant sak från en annan människa.

- vill du bli som din PT ? Det förstår du väl att du inte kan bli, du måste ju förstå att ni är byggda på olika sätt hon är svensk och det är inte du!?! Människor som kommer ifrån dit land brukar väl inte bygga massa muskler? Har du någonsin sätt en sydamerikan se ut så där?

Jag vet inte riktigt vad jag skulle svara på dom där frågorna men…..

-       min PT är min stora förebild och motivations källa och jag skulle aldrig ens våga drömma om att se ut som henne, hon har den snyggaste kroppen som jag någonsin har sett och det jobb och den tid som det ligger bakom denna fantastiska kropp skulle jag aldrig våga drömma om. Min dröm är att bli stolt och nöjd över min egen kropp. Men vem fan vill inte se ut som min PT ??? Och frågan om det där med att jag inte är svensk? Vad ska man svara på den? Svartskallar dom kan också ?!?!

Jag har två människor vars kroppar jag ser upp till- dels är det Sarah men även Jenny Adolfsson. Jenny är dessutom lika kort som mig vilket gör det lite lättare att våga jämföra sig med. Men att ens våga tänka tanken eller drömma om att se ut som Sarah eller Jenny det gör jag faktiskt inte, för mig är deras kroppar så perfekta och så jävla snygga att om jag inte hade träffat dom på riktigt så skulle jag nog inte tro på att dom fanns ;)

Min resa är min resa, min kamp är min kamp. Och vet du vad ? än tänker jag inte ge upp även om jag är en kort svartskalle med taskiga gener ;) eller nåt…..

Nu fortsätter min kamp och kroppen ska formas och fettet ska bort..

Ut och kriga du mer. Kan jag Kan du-

Jag tänker kriga för jag kan och jag vill !!

Maj-2013   

Jenny Afolfsson  

Over And out….