Funderingar kring min resa.

17 månader med träning och olika dieter, 9 månader med svett tårar och förtvivlan till och från. 9 månader som var riktigt tuffa och jag var beredd att ge upp flera gånger. Denna ständiga fråga kom ofta upp i mitt huvud – VARFÖR GÖR JAG DET HÄR ?

Men något inom mig ville verkligen det här för annars hade jag slutat för längesedan.

Min vilja kombinerad med en PT som fanns där och hjälpte till, alltid rak, tydlig och hård något som fick mig att tänka till och alltid tänka om.

Mina vänner har också varit ett stort stöd under min resa, några har försvunnit och några nya har kommit in i mitt liv. Tack för ert stöd och för att ni respekterar mina val i livet.  Allt handlar inte om att alltid förstå utan ibland handlar det om att bara acceptera och respektera varandras val här i livet.

I december 2012 hände det något, svårt att förklara med det kändes som om att den mentala biten äntligen hunnit ifatt min kropp och min vilja att göra det här. Under hela min resa har den mentala biten alltid varit svårast och något jag verkligen har fått jobba med. Jag kommer aldrig sluta tjata om hur stor del Sarah Bäckman har med min förvandling att göra. Hon har inte bara hjälpt mig med mina mat och med mina träningsscheman hon har även hjälpt mig att arbeta med den mentala biten.

Jag har verkligen lärt mig att den mentala biten har minst lika stor betydelse som den fysiska. Det gäller att hitta en balans där båda delarna trivs.

Den balansen har jag hittat och jag kan inte med ord beskriva hur skön den känslan är.

Jag mår bra i min träning med min mat och med mina prioriteringar som jag gör just nu i livet. Jag trivs med att jag börjar se resultat av det hårda arbete jag ändå har lagt ner på min träning och min mat.

Under min resa har jag lärt känna mig själv bättre, jag vågar numera utmana mig själv och jag vågar välkomna smärtan som det ibland innebär när man träna hårt.

Sarah har lärt mig att bryta det som jag trodde var mina gränser, idag vet jag att det inte finns några omöjliga gränser eller hinder det gäller bara att hitta olika sätt att ta sig över dom.

Tyvärr har jag också lärt mig att jag behöver mål att sikta emot och någon som hjälper mig på vägen mot mina mål när det blir tufft. När jag bara tränar planlöst och inte har någon som har koll på mig är det lätt att ta till fusk och lätt att börja ”leva” utanför schemat. Jag ser inte riktigt meningen med allt när dom jobbiga dagarna kommer när jag inte har någon som har koll på mig.

Den biten hoppas jag också faller på plats så småningom att jag lär mig coacha mig själv. Men så länge jag har Sarah och även vetskapen om att hon inte ”försvinner” kan jag känna mig trygg. Det var en period som var svår och jag stod rätt själv. Då var det nära på att jag tänkte skita i allt. Men då kom hon och hjälpte mig tillbaka.

 Att jag känner ensam ibland har inte att göra med att jag faktiskt är det eftersom jag har otroligt många fina vänner omkring mig, det är snarare så att jag inte har några vänner som delar mitt intresse med träningen på den här nivån, ingen som riktigt förstår när jag är trött eller less på allt. Då får man lätt höra – sluta träna då !!

Men det är ju inte de jag vill eller det de handlar om, ofta kan det vara så lätt att det grundas sig i att det helt enkelt är en skit dag eller att jag just den dagen behöver mer mat att äta. När det gäller den biten finns det bara en som förstår mig och det är Sarah, hon förstår i sådana lägen saker åt mig och säger rätt saker för att jag ska ta mig igenom den där skit dagen. Idag klarar jag av 9 av 10 sådana dagar helt själv men som jag tidigare skrev så räcker det med att veta att hon finns så känns det bättre och jag fixar dom där jobbiga dagarna själv.

FORMEN

 Dom senaste veckorna har det äntligen börjat hända saker med min kropp, musklerna har börjat synas, ben som jag inte trodde fanns i den här kroppen har börjat framträda.

Jag har jätte långt kvar innan jag är i närheten av mina mål med hur jag vill att min kropp ska se ut men stegen går åt rätt håll.

Mot nya mål:

Jag har många mål som jag ska uppfylla och kämpa för att nå. Mål 1 ska genomföras om några veckor. Ett steg mot att acceptera min kropp och inte bara se alla fel och brister utan faktisk vara stolt över min utveckling.

Eftersom jag är en sådan människa som behöver ha mål att sträva emot så hoppas jag att ett av mina mål kan uppfyllas sommaren 2014. Jag hoppas verkligen att det blir som jag tror och hoppas på. Under det kommande året kommer jag träna för sommaren 2014.  

Men först ska jag njuta av den här sommaren. Har redan haft 1 veckas semester men nu är det jobb i 1 vecka sen är det dags för 5 veckors semester till. 5 veckor som kommer innebära mycket träning, jag kommer umgås med mina fina vänner och min familj, det kommer bli en hel del utflykter till olika ställen både inom Sveriges gränser men även några korta besök i Europas närmaste länder. Jag ser fram emot att kunna ta dagarna lite som dom kommer. Dom senaste 12 månaderna har mitt liv varit så schemalagt

-       hundar-träning-jobb-mera jobb-vänner-familj

Så har nästan varje dag sett ut dom 12 senaste månaderna med undantag för endel helger och andra ledig dagar.

Hoppas du också får njuta av sommaren, Jag tror inte vädret gör en sommar utan mera vad man gör AV sin sommar. Omge dig av människor som du tycker om och glöm inte att njuta av nuet. Kör hårt för vet du vad om jag kan kan du !!

Och glöm aldrig att allas resor räknas !! 

Ryggpassen och axlar/bröstpassen är dom roligaste.

Min goda frukost- tur att man älskat gröt 

Behandling av min älskade axel som bara blir bättre och bättre...

(behandlingen gör grymt ont- men så värt det efteråt)

Over And Out

// Maria M-S-S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste alltid ha stora och små delmål att sträva efter när jag tränar så att jag liksom vet vart jag ska och vart jag ska sikta.         I december 2014 satte jag ett nytt delmål. Delmålet var att nå en speciell fett%.   Tillsammans...

En resa som aldrig tar slut.     Min träningsresa börjar så smått i mars 2012. Att jag valde att börja denna resa var för att jag redan hade lyckats gå ner över 25 kg men ”sambo livet” gjorde tyvärr så att jag sakta men säkert började...

                          (Nöjd?)   Jag ser mitt liv flyga fram, Jag står i mitten och ser allt flyga fram med en rasande fart, jag hinner inte riktigt greppa eller förstå allt som rusar förbi. Jag kommer allt för ofta...

      Efter 25 månader med träning och olika dieter tror jag det är dags att erkänna att det här inte är något jag ”bara” gör det här är en livsstil, det här är mitt liv. Du är mer än välkommen att vara en del av mitt liv, men tro i...

        Under den senaste tiden har jag blivit mer och mer ifrågasatt när det handlar om min mat. Folk reagerar inte så jätte mycket på att jag tränar 11-13 pass i veckan utan det dom hakar upp sig på är mitt intag av mat eller som dom ser det mi...