(Nöjd?)

Jag ser mitt liv flyga fram, Jag står i mitten och ser allt flyga fram med en rasande fart, jag hinner inte riktigt greppa eller förstå allt som rusar förbi. Jag kommer allt för ofta på mig själv med att inte njuta och fånga här och nu. Jag njuter eller uppskattar inte livet här och nu utan sträva hela tiden efter att bli bättre eller efter något nytt. Att inte vara nöjd och ha stora och högra krav på mig själv är något jag alltid har haft. Det är kanske något man bara säger men jag menar verkligen det när jag säger det – nej jag är inte nöjd med min kropp jag är allt förutom ens i närheten av den känslan. Nej jag är inte stolt och jag går inte runt med rak rygg för att jag lyckats vända min övervikt till något helt annat. Jag går oftast omkring och önskar mer. Att min stora svaghet magen(arna) ska försvinna någon gång. Jag tittar ofta på andra människor och avundas deras mod och självsäkerhet när det handlar om hur dom ser ut.. Jag går ofta och drar i mina kläder och gillar inte när dom sitter för tajt, det värsta som finns är när skinnet eller när någon fettvalk hänger över kanten, sen tittar jag mig omkring och upptäcker hur andra ser ut, japp jag är så grymt avundsjuk på er som inte bryr er utan bara är och lever njuter och är..

( Hur jag ser på andra? )

Jag har tidigare skrivit om mina tankar och funderingar kring hur andra hanterar mina matvanor, reaktioner och kommentarer som man får leva med när man väljer att leva som jag gör och dessutom mitt ibland människor som inte alls tränar eller äter som jag.

Den senaste tiden har jag vid några tillfällen fått vända dom här tankarna mot mig själv och börja tänka på hur andra känner i min närvaro. Vid flera tillfällen har jag fått förklara att jag inte alls bryr mig om vad alla ni andra äter, jag skulle ALDRIG döma dig för att du äter en glass godis pizza eller liknande aldrig. Jag dömer aldrig andra människor jag anser mig absolut inte ha den rätten. Jag hoppas inte folk mår dåligt i min närvaro och känner att dom inte kan äta vad som helst bara för att jag inte gör de. Men vid flera tillfällen har folk börjat försvara sig eller kommentera deras egna matvanor inför mig, jag har fått känslan av att dom helt enkelt tycker det är jobbigt att äta med mig eller inför mig. Men jag lovar att jag aldrig skulle döma eller överhuvudtaget tycka något om det du väljer att äta. För mig behövs de inga förklaringar eller ursäkter för att äta något, för mig är det viktigare att du mår bra och det är bara du som vet vad du mår bra av..

Samma sak gäller träningen, ofta får jag höra ifrån folk i min omgivning att dom också måste börja träna och att dom vill bli lika duktiga som jag  osv- jag anser att man ska träna för att man vill inte för att man MÅSTE, måsten finns bara om det ex finns sjukdomsorsaker som gör att du måste träna..

Min syns på mig själv- något som jag jobbar med.

Det finns för och nackdelar med allt det finns positivt och negativt i allt vi gör. Det gäller att lära sig att se det som är bra och våga vara stolt över den man är. Varför fokusera på det vi inte har?

Jag är tyvärr den sortens människa som har sjukt höga krav på mig själv- aldrig på någon annan utan bara på mig själv… Jag önska jag så innerligt kunde ta åt mig era fina kommentarer och komplimanger osv – jag blir sååå glad av dom så tro absolut inget annat men jag har svårt att låta orden verkligen sjunka in. Våga tro på orden som jag får höra.

Jag ser mig inte som tränad jag ser mig inte som liten ”smal” utan allt för ofta ser jag mig själv i spegeln och vill spy på allt fett och allt skin som är kvar. Allt för ofta skäms jag över att jag inte lyckats bättre. Efter allt slit dieter och träning varför får jag inte ett större kvitto på mitt jobb???

Som tur är finns det kläder och kort på mig under min resa :D Som verkligen kan ge mig ett kvitto och ett bevis på att det faktiskt händer saker hela tiden med min kropp.

Kläder som satt bra föra sommaren är förstora i år. Att gå ifrån storlek 48 till dagens storlek är ett stort kvitto på att mitt jobb faktiskt ger mig något.  Jag måste bara påminna mig själv om att jag faktisk är ganska bra och grym som jag är. Även om jag vet vart jag ska med min träning och jag ska nå mina mål så måste jag stanna upp njuta och uppskatta här och nu.

Så glöm aldrig att vara stolt över den DU ÄR. Att vara ödmjuk omtänksam snäll och en omtänksam medmänniska kan du inte träna eller äta dig till. Det är något du bara är och det är bland det finaste en människa kan vara enligt mig.

 Och jag är så tacksam för att jag har så många underbara människor i mitt liv.  

Nu jobbar jag vidare med min utveckling- nu ska det byggas mer muskler, jag jobbar även med den mentala biten..

Over And Out.

 

Hannapanna

14 juni 2014 22:58

Du är fin på in- och utsidan och har alltid varit :) Det är okej att ha höga krav och utmana sig själv, och jag är övertygad om att du kommer komma dit du vill mentalt. Njut av nuet och vet om att du är älskad för precis den du är!

 

Caroline

14 juni 2014 23:07

Jag har inte läst alla dina inlägg utan såg av en slump ditt inlägg bland alla andras.

Men måste få fråga, blir du inte stressad av dej sj att leva under ett sånt tryck med rätt kost och rätt träning?

Det är ett fint inlägg du skrev, du verkar vara en tjej med hjärtat på rätt ställe. Hoppas du mår bra. :=)

http://carolinetherese,bloggplatsen.se

 

Lena

17 juni 2014 12:11

Håller med Hanna, du är fin på både in- och utsidan!
En vacker dag så kommer du se vad vi ser, då kommer du inse hur jäkla bra du är! :)
Mäkta stolt över dig, men kom ihåg att stanna upp och njuta lite också. :)
Kom ihåg: we love you long time!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste alltid ha stora och små delmål att sträva efter när jag tränar så att jag liksom vet vart jag ska och vart jag ska sikta.         I december 2014 satte jag ett nytt delmål. Delmålet var att nå en speciell fett%.   Tillsammans...

En resa som aldrig tar slut.     Min träningsresa börjar så smått i mars 2012. Att jag valde att börja denna resa var för att jag redan hade lyckats gå ner över 25 kg men ”sambo livet” gjorde tyvärr så att jag sakta men säkert började...

      Efter 25 månader med träning och olika dieter tror jag det är dags att erkänna att det här inte är något jag ”bara” gör det här är en livsstil, det här är mitt liv. Du är mer än välkommen att vara en del av mitt liv, men tro i...

        Under den senaste tiden har jag blivit mer och mer ifrågasatt när det handlar om min mat. Folk reagerar inte så jätte mycket på att jag tränar 11-13 pass i veckan utan det dom hakar upp sig på är mitt intag av mat eller som dom ser det mi...

Success is not final, failure is not fatal, it is the courage to continue that counts. / Glöm aldrig de....   It WILL hurt
 It WILL take time
 It WILL require dedication.
 It WILL require will-power.
 You WILL ne...