Egoistisk? Eller bara mig själv?

När man tränar så mycket som jag gör är det nog väldigt lätt att bli egoistisk. Mm jag tänker använda det ordet för det är det jag tror att många både tycker och tänker ang. min träning och hur jag har valt att leva mitt liv.

Jag kan också till viss del förstå hur dom tänker och resonerar. För jag minns också den där Maria- hon som alltid var tillgänglig hon som alltid vände och vred på sitt liv för att det skulle passa alla andra, hon som var både barnvakt och hundvakt åt andra, hon som var spontan och alltid kunde komma när du ringde. Den där tjejen som helt enkelt anpassade sig efter alla andra. Jag valde att ha det så och trivdes med det då, tyckte det var skönt att va anpassningsbar och spontan.

Sedan ca 1 ½ år tillbaka har jag valt att leva ett annat liv, ett liv som innebär att jag inte längre kan vara den där spontana Maria. Eftersom jag under många år av min barndom och alla år som vuxen har haft hund och varit väldigt aktiv med mina hundar så innebar även det en stor krock- men inte för mig utan tydligen för många andra…

Kommentarer som – går du aldrig ut med dina hundar längre?

Jag skulle aldrig vilja spendera all den där tiden på gymmet, jag är hellre med min hund för jag är en ”riktigt” hundägare. Om man ska ha hund ska man ALLTID prioritera dom först och man borde alltid spendera den mesta tiden med dom, tycker inte du att du är lite egoistisk nu? Jag skulle inte vilja ha det som du.

Och om man inte lägger ut bilder eller texter om sina hundar på facebook tar man tydligen inte hand om dom…

Mitt liv och min umgängeskrets kan jag dela upp i olika delar.

Dom som jag umgicks med innan jag börja träna…

Dom som jag umgicks med tillsammans med hundarna.

Dom som umgicks/umgås med hela mig och som köper alla mina delar.

Det är intressant hur man delar upp sig själv och andra i olika fack här i livet, vid olika tillfällen plockar man fram vänner ur det facket som passar just för tillfälligt.

Det är tydligt framför allt via all socialmedia som vi använder oss av.

Om man tex lägger ut en bild på facebook på låt oss säga mina hundar- dom som kommer att gilla den bilden är dom som kommer från hundvärlden och dom som tar hela ”Maria” Jag tycker det där är intressant.  Jag hoppas inte jag lägger mina vänner i fack, för mina vänner är mina vänner oavsett om vi delar och brinner för olika saker.

Mina vänner är inte bara mina vänner när det passar mig utan alltid.

Jag har många finna vänner som tar hela mig och fast vi inte delar samma intressen delar vi våra liv och är genuint intresserade av vad som händer i varandras liv. Vi kan mötas och ha jätte roligt ihop trots olika intressen.

Men jag vet all socialmedia är väldigt ytlig, det är så lätt att gömma sig bakom en skärm och tycka och tänka saker. Som tur är vet jag vilka mina riktiga vänner är.

Min träning har inneburit en del nya vänner och kontakter så trots att det faktiskt har försvunnit en del människor ur mitt liv så har det kommit in nya fina människor i mitt liv. Och förhoppnings för att stanna.

Och vet du bara för att de inte vissas på facebook så händer det faktiskt.

Och jag tror inte att jag är en sämre hundägare idag än för 1 år sedan bara för att jag inte springer på massa ”hundsaker” längre.

Visste ni att i regel så ringer min klocka 02:45 2-3 gånger i veckan för att jag ska hinna gå ut med mina hundar. Och nee vi går inga koppelpromenader i området, jag åker själv till skogen med dom kl 03 på morgonen jag hundarna och massa ficklampor.

Jag tror att jag för det mesta lyckas pussla ihop mitt liv ganska bra

Hundar

Träning

Och

det sociala.

Och för att inte glömma mitt och P gemensamma företag som vi driver. (vi jobbar inga 40 timmars veckor utan oftast betydligt mer)

Mitt liv är väldigt schemalagt och för att jag ska få ihop alla dessa delar på ett bra sätt så måste jag planerar mitt liv, ibland veckor fram över för att jag ska få in allt i mitt liv som jag vill. Jag är inte längre spontan och jag har oftast inte tid ”över” alltid är det något.

Så NEJ jag är inte den där spontana Maria längre men om du vill ha min hjälp eller om du vill ses hör gärna av dig i tid- för jag är rätt trött på att höra alla dessa suckar när jag säger nej jag kan inte eller blickar med snurrande ögon som säger – du bara prioriterar din träning.

Vad prioriterar du här i livet?

Delar du också in dina vänner i fack?

//Over And Out

Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste alltid ha stora och små delmål att sträva efter när jag tränar så att jag liksom vet vart jag ska och vart jag ska sikta.         I december 2014 satte jag ett nytt delmål. Delmålet var att nå en speciell fett%.   Tillsammans...

En resa som aldrig tar slut.     Min träningsresa börjar så smått i mars 2012. Att jag valde att börja denna resa var för att jag redan hade lyckats gå ner över 25 kg men ”sambo livet” gjorde tyvärr så att jag sakta men säkert började...

                          (Nöjd?)   Jag ser mitt liv flyga fram, Jag står i mitten och ser allt flyga fram med en rasande fart, jag hinner inte riktigt greppa eller förstå allt som rusar förbi. Jag kommer allt för ofta...

      Efter 25 månader med träning och olika dieter tror jag det är dags att erkänna att det här inte är något jag ”bara” gör det här är en livsstil, det här är mitt liv. Du är mer än välkommen att vara en del av mitt liv, men tro i...

        Under den senaste tiden har jag blivit mer och mer ifrågasatt när det handlar om min mat. Folk reagerar inte så jätte mycket på att jag tränar 11-13 pass i veckan utan det dom hakar upp sig på är mitt intag av mat eller som dom ser det mi...